Fotbolltransfers.com räknar ned till EM med ett dokument om varje landslag. I dag: del 15 av 24 – Kroatien.

Länge har jag varit övertygad om att de kroatiska landslagströjorna tillhör världens snyggaste. Schackrutorna har kommit att känneteckna bollsparkarna som knep brons i Frankrike i slutet på förra millenniet. Vid sidan av tröjorna har världen lärt sig att förknippa Kroatien med förträffliga fotbollsspelare.

Det är liksom ett land med omkring fyra miljoner invånare, som blev självständigt för tjugofem år sedan, men som ändå kan ställa upp med tunga pjäser på brädet.

Förutom en Luka Modric som en regerande kung vars storhet ingen betvivlar hittar vi Ivan Rakitic. Han är en sympatisk löpare som tar grovjobbet och öppnar upp vägar genom att riva sår när han sticker iväg på djupet.

Här finns Darijo Srna som ett torn och kapten, som en landslagsspelare med 129 matcher under bältet och en fruktad högerfot. Vi hade kunnat skriva om ett annat torn, men Dejan Lovrens ultimatum om att antingen starta i EM eller stanna hemma gjorde att han lämnades utanför.

I stället kastar vi en blick mot Mario Mandzukic, han som både skjuter och nickar som en häst sparkar, och som funnit sig tillrätta i ett mästar-Juventus på bara en säsong.

För att inte göra schackmetaforen alldeles för extrem låter vi bli att kalla Alen Halilovic för drottningen som kan erövra hela brädet när han klampar vidare på utvecklingsvägen och plockar rutinsvampar i La Liga-skogen. I stället konstaterar vi helt enkelt detta:

Kroatien har sex, sju, kanske åtta riktigt begåvade fotbollsspelare. En handfull glittrar i storklubbar och vinner ligor eller Champions League-bucklor. De har spelare som kan avgöra matcher och en bättre trupp än när man målades upp som en outsider i EM 2008, där man åkte ut på straffar mot Turkiet efter en vanvettig avslutning.

Att Mateo Kovacic inte fått speltid i Real Madrid säger mer om den mördande konkurrensen i Real Madrid än om Mateo Kovacic. Han är ett fenomen som kan bli hur bra som helst. Att Inter-duon Ivan Perisic och Marcelo Brozovic ryktas till klubbar med positiva vindar i framtidsseglen är ingen slump.

Här finns kvalitet. Här finns kapacitet.

För två år sedan skrev jag att det här är en nation som på sätt och vis lever i skuggan av sitt VM-brons 1998, som drömmer om nya medaljer i takt med att förutsättningarna för att plocka dem blir bättre hela tiden.

En som håller med är den dåvarande förbundskapten Miroslav Blazevic.
– Det är sant att dagens kroatiska försvar är sämre än på min tid. Jag hade Slaven Bilic, Igor Stimac och Robert Jarni. Men det här laget måste bli Europamästare 2016. Det här är inget jag säger utan grund, utan spelarna i dag är bättre än de jag hade.

Blazevic målar alltså inte upp kroaterna som en potentiell outsider, utan som en ren och skär guldkandidat. Det spelar ingen roll att Davor Suker inte är där för att spotta in mål. Här finns ju kvalitet och kapacitet ändå, framför allt hos en annan man.
– Nej, vi har inte Suker längre, men vi har Luka Modric. Han är bättre än Zvonimir Boban, bättre än Robert Prosinecki och Aljosa Asanovic. Jag tycker att vi har en grupp av superstjärnor och jag tror att de här stjärnorna kommer att explodera och vinna EM i sommar.

Vad har egentligen kroaterna att sätta emot när de ställs mot Spanien, Tyskland eller Frankrike? Hur ska man passera de två tornen Sergio Ramos och Gerard Pique? Hur ska man hantera den majestätiske Mesut Özil? Hur stoppar man den regerande ryttaren Paul Pogba?

Tja, kanske med Modrics hjärna och Rakitics hjärta, kanske genom genialiska schackdrag som manövrerar ut motståndet oavsett förhandssnack och förutsättningar. Det är dags för ny strid, för ännu ett parti. Här har vi en turnering där allt kan hända och vi har en rödvit armé som kan fälla allt och alla – en möjlig schack matt på det europeiska brädet.

---

Källor: Daily Post, The Telegraph, Namibian, Croatia Week, This is Anfield