Fotbolltransfers.com räknar ned till EM med ett dokument om varje landslag. I dag: del 9 av 24 – Ukraina.

Det är tidig sommar 1942. Tyskarna har invaderat Ukraina, ett blödande Kiev har lagt ner sitt charmiga fotbollslag Dynamo och flera tusen invånare lider av matbrist. Då bestämmer sig tyskarna plötsligt för att byta strategi. Snarare än att visa vem som är boss tänker man framställa sig själva som välvilliga vänner. Snarare än att hålla ukrainarna i schack behöver man ju tyska soldater på östfronten. Så varför inte spela lite jazzmusik och låta ukrainarna dansa – och varför inte låta dem sparka boll igen?

En ny fotbollsarena byggs och nazistlaget Ruch startas. Inne på en brödfabrik är det som att himlen öppnar sig för en handfull begåvade fotbollsspelare, som tidigare representerade Dynamo Kiev. Fabrikschefen ber tyskarna om möjligheten att få starta ett lag och snart samlas elva unga män i ett garage bredvid brödfabriken. Åtta av dem spelade tidigare i Dynamo Kiev, tre i Lokomotiv. Målvakten Nikolaj Trusevitj drar fram en kartong och räcker över tio röda spelartröjor till de närvarande. Själv drar han på sig en svart ylletröja. FC Start hade sett dagens ljus, utan benskydd och utan avbytare.

Innan man gör sig redo för sportslig strid snickrar Start ihop sin taktik, och den skiljer sig rejält från de andra lagens. Snarare än en 2-3-5-uppställning använder man sig av den så kallade WM-formationen. Tänk dig att de fem uddarna på bokstaven W representerar offensiven, de fem uddarna på bokstaven M defensiven. Lagdelarna blir tätare och mer synkade, passningsalternativen fler – och framför allt får FC Start ett övertag i och med att ingen av motståndarna spelar på det här viset.

I sin allra första match tar sig Start an Ruch och vinner med 7-2. Därefter fortsätter man att rada upp segrar, mot rumänskt och ungerskt militärmotstånd och framför allt mot tyska soldater. Sedan knockar man ett tyskt lag, Flakelf, som består av Luftwaffe-soldater och det blir droppen. Tre dagar senare, den 9 augusti, ställs lagen mot varandra igen av den enkla anledningen att Flakelf krävt revansch.

Mötet lockar storpublik. Folket i Kiev har fått hoppet tillbaka, medvetna om att deras ockupanter börjat vackla av ett fotbollslag framgångar. De har dock ingen aning om att den här matchen, fullständigt befogat, senare kommer att kallas för Dödsmatchen.

Några minuter före avspark gör en SS-officer entré i Starts omklädningsrum och presenterar sig som dagens domare.

– Jag är medveten om att ni är ett duktigt lag, men var vänliga och håll er till reglerna därute. Bryt dem inte. Och före avspark ska ni hälsa på motståndarna på vårt sätt.

De ukrainska spelarna mumlar och fumlar. De vet inte riktigt vad de ska göra. Att sträcka ut armen och ropa ”Heil Hitler” är att ta en tugga av sin egen själ och en käftsmäll mot sitt ukrainska folk på plats. Inför fullsatta läktare joggar så spelarna in på planen. Flakelf-spelarna höjer sina armar och hälsar på det där sättet, och så kommer turen till ukrainarna. De sträcker långsamt ut sina högerarmar, inväntar tystnaden och ryter ett par ord som får publiken att brista ut i glädje:

– Fiskult-Hura!

Hurra för sporten – som man brukar säga det i Sovjet.

FC Start får ta emot både smällar och tacklingar, men domaren har ju bett dem att hålla sig till reglerna – trots att tyskarna inte gör det. Tio minuter in i matchen sparkas en liggande Trusevitj i ansiktet. Fortfarande snurrig får målvakten fortsätta spela på grund av bristen på avbytare och minuterna därpå missbedömer han en anfallssituation. 1-0 till tyskarna – men det står sig inte särskilt länge. Start kvitterar genom ett långskott och tar ledningen efter en liten soloräd. När domaren blåser av för halvtid leder ukrainarna med 3-1.

Ytterligare en SS-officer tågar in i Starts omklädningsrum i halvtid:

– Ta lite tid och tänk på konsekvenserna om ni vinner.

Start-spelarna lyssnar. Sedan går de ut i andra halvlek och gör två mål till. Vid ställningen 5-1 dundrar forwarden Klimenko förbi både backlinjen och målvakten, men framme vid mållinjen väljer han ett beslut som vittnar om total förnedring. I stället för att lägga in bollen i mål slår han den tillbaka mot mittcirkeln.

Slutsiffrorna skrivs till 5-3 och publiken är i fullkomlig extas. Varningsskott avfyras för att hålla folket i schack och dagarna därpå hyllas Start-spelarna som gudar på Kievs gator. Fotbollsmatchens utgång var ju symbolisk, det var en signal till tyskarna att ukrainarna stått upp och segrat i strid. Men snart förändras allting. Gestapo-soldater tågar in i brödfabriken och spelarna slussas ut därifrån. De tas till Gestapos högkvarter, förhörs för att ha spionerat och torteras för att ha saboterat. En av spelarna dör, fyra skickas till ett koncentrationsläger.

I den glödande sommarhettan får kvartetten arbeta från fyra på morgonen till sex på kvällen med lite bröd att äta, men om det är någonting man lär sig i en lagsport är det att motivera varandra att ge sitt yttersta. Start-spelarna försöker uppmuntra varandra att orka lite mer, att kämpa lite till, som om de är på planen och ingen annanstans.

I februari 1943 går den ukrainska motståndrörelsen till attack i Kiev och spränger en fabrik där det pusslas ihop förstörda tyska militärfordon. Som en hämndaktion bestämmer sig SS-officeren på det snötäckta koncentrationslägret för att döda var tredje fånge. En av dem blir anfallaren Ivan Kusmenko. Han skjuts i bakhuvudet. Klimenko, han som slog en crossboll mot mittcirkeln när han hade öppet mål, dödas med ett skott bakom örat. Sedan, medan han fortfarande står på benen, avrättas målvakten Trusevitj. Den bitande kylan hade inte längre någonting med snön att göra, utan döden hade kommit på besök och tagit med sig spelarna till dödsriket.

Ska vi prata ukrainsk nutid är det väsentligt att lyfta fram Andriy Yarmolenko som den självklare stjärnan, som den gyllene vingen med en fruktad vänsterfot ute på högerkanten. Ska vi prata historia, och det måste man faktiskt göra ibland, minns vi hur en handfull begåvade bollsparkare gav Ukraina hoppet tillbaka. Ibland räcker det med att skicka iväg en boll och låta den rulla för att förstå – förstå vilken roll den här sporten kan spela och hur den kan bringa hopp till ett folk som förlorat det.

Källor: ”Dödsmatchen – fotboll i nazismens skugga”, Världens Historia, Wikipedia.

----