Fotbolltransfers.com räknar ned till EM med ett dokument om varje landslag. I dag: del 6 av 24 – Ryssland.

En gång fick Dalai Lama frågan om vad som förvånar honom allra mest och svarade att det var människan. Han menade att hon var så fokuserad på framtiden att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon lever i varken nuet eller framtiden. Naturligtvis syftade han inte på Fabio Capello, men han kunde lika gärna ha gjort det. När Brasilien-VM närmade sig ryckte ju Capello på axlarna över att hans lag ens skulle delta.

– Det här slutspelet kommer att hjälpa oss på ett enda sätt. Den kommer att ge oss erfarenhet till det riktiga som väntar: nästa VM i Ryssland.

När gruppen var färdigspelad hade ryssarna spelat färdigt. Belgien och Algeriet stormade vidare som charmiga busfrön, Ryssland vände hem med skeptiska blickar brännande i ryggen. Var det här nationen som skulle arrangera nästa VM? Kunde ett landslag med Fabio Capello som ledare inte ens hitta vägen till åttondelsfinalerna? Hade ett land med elva tidszoner svårt att skicka ut elva spelare för att ta sig förbi ett gruppspel? Svaren var sanningar som skrämde och sved.

Ryssland hade gått in i VM 2014 med fokus på prestationen och inte resultatet. Följden blev att de varken levererat det ena eller det andra. Capello hade ställt sin tilltro till herr Defensiv och herr Disciplin, men mördat glöden och glädjen. Folket hade haft så stora förhoppningar på den italienske demontränaren, på byggherren av ointagliga försvarsfästningar, men den moderna fotbollen hade blottat hans brister.

Capello hade inte hängt med i idrottens svängar. Han vägrade anpassa sitt spel, tänkte inte för något i världen kompromissa med sin filosofi. Till slut vände sig det ryska folket emot honom. Hans namn fick klinga hur vackert det ville, hans meriter kunde sträcka sig till världens ände – det ryska fotbollslandslaget kunde inte ledas av Fabio Capello. Man skulle inte förbereda sig för VM 2018 genom att följa upp ett uselt 2014 med att missa EM 2016. Man tänkte inte leva som om man aldrig skulle dö, för att sedan dö utan att ens ha levt.

Världens bäst betalde förbundskapten fick sparken. In kom i stället CSKA Moskvas guldtränare Leonid Slutskij. Snart stod han på presspodiet och poserade för kamerorna. Han är inte den som rycker på axlarna som Capello, utan mer av en leende livsnjutare.

– Jag kunde inte tacka nej till det här erbjudandet. Landslaget är i en svår situation och det tog jag med i beräkningarna när jag tog jobbet, sa Slutskij.
Sedan knöt han näven, knockade fyra motståndare på raken och förde Ryssland till EM i Frankrike.

Det var inte bara det att man vann fotbollsmatcher igen, utan att en genuin glädje var tillbaka. Ryssland mådde bra igen, ledda av en son som värnade om dess själ. Storstjärnan Alan Dzagoev kunde skina igen, Artyom Dzyuba forcerade in fem mål på de fyra avslutande matcherna. En som tittade på och njöt var Leonid Slutskijs mamma Ludmila. I en intervju fick hon frågan om varför sonen lyckats vända allt och sa:

– Han har ett stort sinne för humor. Det har nog räddat dagen för honom flera gånger här i livet. Just nu är atmosfären fantastisk kring landslaget. Skämten florerar fritt, folk skrattar och har kul.

Leonid Slutskjs egen spelarkarriär fick ett sorgligt slut innan den hunnit starta. Som 19-åring klättrade han upp i ett träd för att rädda grannens katt, men föll och skadade sig. Läkarna fick lägga ihop knäskålen, bit för bit, och konstatera att han var slut som spelare. Men livet blir som bekant vad man gör det till. När mamma Ludmila skyndat till sjukhuset och en två timmar lång operation var avklarad hade Leonid redan bestämt sig.

– Mamma? Om jag inte kan spela så tänker jag träna.

Tre år senare tog Slutskij över ett ungdomslag i Volgograd. Tränarkarriären tog sin början, fortsatte långt senare till ett CSKA Moskva som han lyfte mot toppen. Hemma i Ryssland började han jämföras med José Mourinho, originalet själv höjde honom till skyarna, och i juli förra året kom förfrågan som hans mamma hade längtat efter.

– Redan när det förkunnades att Ryssland ska arrangera VM 2018 sa jag till honom: ”Jag hoppas att vi får se dig träna landslaget någon dag. Vad säger du om det, min son?”

Nog hade Dalai Lama en poäng i sitt filosofiska framförande. Det är naturligt att ryssarna längtar till hemma-VM, men lika viktigt att de fokuserar på nuet. Fabio Capello lyckades inte med det och hans landslag dog innan det hunnit leva. Leonid Slutskij kanske misslyckas han också, men oavsett vilket tänker han ge landslaget sitt leende tillbaka och leva här och nu.

----

Källor: FIFA:s officiella hemsida, Welcome2018, Sky Sports, BBC, The Telegraph.