Det är en match som alltid går att hänvisa till, en strid man aldrig tröttnar på att måla upp som den mest talande. Argentina och England skulle spela kvartsfinal i VM 1986. I skuggan krigade länderna om Falklandsöarna, och i centrum stod världens bäste fotbollsspelare med en urkraft i varje hand.
KRÖNIKA: Maradona - lär änglarna hur man spelar
Foto: Bildbyrån
Ljuset i ena handen och mörkret i andra, ängeln på ena axeln och demonen på andra. Allt rymdes i Diego Maradona. Därför är han vid liv även när han är död.
Genom alla tider har Argentina slitits mellan Menottista och Bilardista. Cesar Luis Menotti förespråkade vacker fotboll och vikten av att aldrig sälja sin själ oavsett resultat. Carlos Bilardo ville vinna till varje pris. Det kvittade hur det såg ut. Ändamålet helgade alltid medlen. Då klev han fram, Diego den store, och frågade en hel nation varför man behöver välja.
Diego Maradona kallas världens bäste fotbollsspelare av stora delar av världens fotbollsspelare. Lionel Messi må ha varit på toppen över en längre period, Pelé må ha gjort fler mål, men ingen av dem har haft hans ledaregenskaper eller hans glittrande utstrålning när han kliver ut på en fotbollsplan med bindeln runt armen och tian på ryggen.
När han nu tagit sina sista andetag är det nödvändigt att vi minns den där matchen mot England. Då som nu har Gud klivit in i handlingen. Då gav han Maradona en förlängd arm och en hand som boxade in 1-0. Nu tar Han Maradona i sin famn och låter honom vila i frid.
Då gav Han lille Diego fart och finess att dribbla sig in i evigheten med tidernas vackraste fotbollsmål, välsignade honom med förmågan att finta sig förbi fem, sex engelsmän och raka in bollen i öppen bur. Nu öppnar Han portarna till paradiset för att ta hem en söndertrasad kropp och en gudabenådad själ.
Bilardista-målet utan etik, Menotti-målet med estetik. Det var Diego i ett nötskal, Maradona upphöjt till tio. När Italien slets mellan hjärnan i norr och hjärtat i söder tog han Napoli till sitt första och andra ligaguld någonsin. När Argentina behövde honom som mest var han som allra bäst. När han mindes sin bakgrund som fattig pojke såg han kärleken till sporten som sin främsta rikedom.
Allt rymdes i honom. Han hade ljuset i ena handen och mörkret i andra, en boll vid ena foten och ett jordklot vid andra. Han är inte längre vid liv men ändå inte död. Han har bara tagit Guds hand och förts till en annan plats för att lära änglarna hur man spelar fotboll.
Nemrud Kurt
Foto: Bildbyrån
KRÖNIKA: Maradona - lär änglarna hur man spelar
Ljuset i ena handen och mörkret i andra, ängeln på ena axeln och demonen på andra. Allt rymdes i Diego Maradona. Därför är han vid liv även när han är död.
Det är en match som alltid går att hänvisa till, en strid man aldrig tröttnar på att måla upp som den mest talande. Argentina och England skulle spela kvartsfinal i VM 1986. I skuggan krigade länderna om Falklandsöarna, och i centrum stod världens bäste fotbollsspelare med en urkraft i varje hand.
Genom alla tider har Argentina slitits mellan Menottista och Bilardista. Cesar Luis Menotti förespråkade vacker fotboll och vikten av att aldrig sälja sin själ oavsett resultat. Carlos Bilardo ville vinna till varje pris. Det kvittade hur det såg ut. Ändamålet helgade alltid medlen. Då klev han fram, Diego den store, och frågade en hel nation varför man behöver välja.
Diego Maradona kallas världens bäste fotbollsspelare av stora delar av världens fotbollsspelare. Lionel Messi må ha varit på toppen över en längre period, Pelé må ha gjort fler mål, men ingen av dem har haft hans ledaregenskaper eller hans glittrande utstrålning när han kliver ut på en fotbollsplan med bindeln runt armen och tian på ryggen.
När han nu tagit sina sista andetag är det nödvändigt att vi minns den där matchen mot England. Då som nu har Gud klivit in i handlingen. Då gav han Maradona en förlängd arm och en hand som boxade in 1-0. Nu tar Han Maradona i sin famn och låter honom vila i frid.
Då gav Han lille Diego fart och finess att dribbla sig in i evigheten med tidernas vackraste fotbollsmål, välsignade honom med förmågan att finta sig förbi fem, sex engelsmän och raka in bollen i öppen bur. Nu öppnar Han portarna till paradiset för att ta hem en söndertrasad kropp och en gudabenådad själ.
Bilardista-målet utan etik, Menotti-målet med estetik. Det var Diego i ett nötskal, Maradona upphöjt till tio. När Italien slets mellan hjärnan i norr och hjärtat i söder tog han Napoli till sitt första och andra ligaguld någonsin. När Argentina behövde honom som mest var han som allra bäst. När han mindes sin bakgrund som fattig pojke såg han kärleken till sporten som sin främsta rikedom.
Allt rymdes i honom. Han hade ljuset i ena handen och mörkret i andra, en boll vid ena foten och ett jordklot vid andra. Han är inte längre vid liv men ändå inte död. Han har bara tagit Guds hand och förts till en annan plats för att lära änglarna hur man spelar fotboll.
Nemrud Kurt