Kalmar FF har på sin officiella hemsida publicerat en intervju med Tobias Carlsson - som i går meddelade att han slutar med fotbollen. Backklippans knäproblem är en anledning, men huvudorsaken är att han fått ett civilt jobb som han vill satsa på.

– Ja, jag har fått jobb hos Ung Företagsamhet, som regionchef för Kalmar län. Det är bara att kavla upp ärmarna och köra, jag börjar den 15:e augusti. Än så länge vet jag inte riktigt vad det innebär, men det handlar om att utbilda gentemot skolor, söka stipendier, leta näringslivssponsring. Lite allt i allo. Jag tror det passar mig bra, säger Carlsson till hemsidan.

Med den här säsongen så är det 20 år sedan du kom till Kalmar FF från Färjestaden. Här har du sedan lagt hela din karriär, undantaget åren i norska Molde. Hur sammanfattar man något sådant?

– Man kan sammanfatta det med att jag kom till en ganska liten förening, och att jag har fått vara med om en väldigt stor utveckling. Det känns som att Kalmar FF trampade i ungefär samma spår under hela 70-, 80- och 90-talet. Sedan så hände det något. Vi fick heltidsanställda spelare, utlandsproffs och ny arena. Det har varit häftigt att vara med på den biten. Man trodde ju aldrig att man skulle komma ifrån Fredriksskans.

Av alla du spelat med i föreningen, vilka skulle du vilja lyfta fram som de bästa spelarna?

– Fabio. Han var så skön, hela hans aura var ju magisk. Sen Ari också., och så Viktor Elm. Viktors sista år var så sjukt, för man såg hur han från vecka till vecka bara blev bättre och bättre. Cesar hade en liknande utveckling sitt sista år, annars har jag aldrig sett något liknande. Det var helt galet, när de utvecklas så att man kan se det så tydligt.

Tobias Carlsson får även frågan om vilka de bästa respektive värsta motståndarna han mött.

– En som jag kommer ihåg, som jag då inte visste vem det var, det var han Ailton (Almeida). Han var i Örgryte och jag spelade vänsterback. Jag vet inte om han spelade forward eller som högermittfältare. Jag tänkte att det där är ju bara en liten knubbig brasse, det är bara att trycka undan honom. Men han skickade mig av planen. Han var så jävla satt i kroppen. Jag kommer ihåg att jag inte gjorde annat än att jaga honom i 90 minuter. Vad är det här, tänkte jag. Han var ju dessutom hur bra med bollen som helst. Stark och snabb, allting.

– Någon som jag hatade var han i Malmö, Afonso Alves. Han var en mardrömsmotståndare. Han gjorde det där som inte andra forwards i Allsvenskan gör, han tog in bollen och utmanade. Det är det man tänker ibland, varför utmanar de inte mer. Syna bluffen här, det är en trött gammal gubbe. Afonso gjorde verkligen det.

Läs hela intervjun HÄR.