Tidigare i sommar lämnade han AIK för Genclerbirligi. Mittfältaren Panajotis Dimitriadis värvades för att vara en startspelare.

– Ja det var tanken, det var därför man värvade mig. Jag gick inte som Bosman utan det var en övergångssumma till AIK. Och då är det alltid lite mer konkret än om man går som Bosman. Man visste vad klubben ville med mig, säger han till fotbolldirekt.se och fortsätter:

– Sedan är det alltid upp till spelaren, Bosman eller ej. Jag tog aldrig för givet att jag skulle starta utan jag har kämpat för det. Och så har det alltid varit, i alla klubbar jag varit i. Det är hårt jobb som gäller, så har det varit hela karriären. Jag är här av en anledning, det har bara varit att gå in och visa vad jag går för.

Den turkiska klubben tränas av Stuart Baxter, som även hämtat sonen Lee Baxter från AIK som målvaktstränare. Dessutom finns en drös spelare från Sverige i laget.

Mervan Celik lämnade i dagarna, men kvar är svenskarna Johannes Hopf och Walid Atta. Dessutom finns ex-allsvenska spelare som Moestafa El Kabir och Olafur Skulason i laget. Det blir så att "svenskgänget" grupperat sig.

– Det blir litegrann så ja. Vi bor på samma ställe allihop och åker hem från träningarna tillsammans. Det blir naturligt, vi är spelare som går igenom samma sak, man kommer utifrån och har därför lite annorlunda förväntningar på sig. Så man känner igen sig i varandra och kan stötta varandra i den processen, säger Dimitriadis till fotbolldirekt.se och fortsätter:

– Sedan försöker vi hålla ihop med alla, det är ett bra gäng och bra stämning i laget. Det är klart, jämför man med Sverige så är det en helt annan typ av stämning här. Men det är ändå överraskande bra här, vi har en trupp där många av de inhemska spelarna är unga spelare och sedan är de utländska lite äldre. Enda nackdelen är att en del av de turkiska spelarna inte är bra på engelska. De är jättetrevliga i övrigt och man kan till viss del kommunicera ändå, men det blir förstås inte riktigt samma sak.