Det finns en stark rivalitet mellan Malmö FF och FC Köpenhamn.

Genom åren har det varit en del övergångar som piskat upp stämningen mellan klubbarna och fansen.

Roony Bardghji, som numera tillhör Barcelona, valde att lämna MFF för FCK sommaren 2020. En övergång som skapade stor irritation i Skåne.

I somras valde FCK att värva Simon Voin och Liam Norstedt från MFF. Båda är födda 2010.

Men det är inte bara FCK som jagar talanger i Skåne. FC Nordsjälland har en liknande filosofi.

I en intervju med Sydsvenskan berättar Per Ågren, sportchef för MFF ungdom, hur danskarna lockar med höga löner.

– Jag har sett ett kontrakt – som inte gällde en MFF-spelare – där en 15-åring fick 100 000 danska kronor i månaden, alltså 150 000 svenska kronor. Och på toppen av det en sign on-bonus på en miljon svenska kronor. Den gången vann Nordsjälland när buden var identiska, säger han till tidningen.

Spelare som är under 18 år får maximalt skriva på för tre år. MFF gör allt för att säkra upp talanger som fyllt 15 år, men erbjuder inte i närheten av de danska lönerna.

– I de årgångar som är födda 2009 och 2010 har vi skrivit kontrakt med tretton respektive fjorton spelare. Som då har valt Malmö FF, valt vårt koncept och stannar. En del av dem, som vi vet, fick anbud från danskarna. Där var det ett par stycken i varje årskull som valde Danmark, säger Ågren till Sydsvenskan.

Sydsvenskan uppger att MFF erbjuder sina talanger några tusen i månaden, en mindre sign-on och skor. Klubben har inga planer på att följa danskarnas exempel.

Ska erbjuda 15-åriga spelare statsministerlöner?

– Skulle du följa med i den dansen skulle du sätta inflation i hela systemet. Är det dit fotbollen gått, att vi ska erbjuda 15-åriga spelare statsministerlöner? Jag får ibland höra: ”Vad fan håller ni på med? Ni förlorar spelare dit”. Mitt svar: ”Ni skulle veta vad de bjuder. Och tycker ni verkligen som medlemmar att vi ska gå med i det? Ur ett etiskt perspektiv, men också sätta vår egen ekonomi i gungning?”, säger Ågren till Sydsvenskan och fortsätter:

– Vi försöker vara tydliga och ligga nära våra spelare och föräldrar i de åldrarna. Att vi har en plan som de ska känna en trygghet i: ”Nästa år får du kanske träna lite med P17 och spela någon match och år två är du kanske uppe i P19. Och år tre, om allt går bra, får du test på att komma in i A-laget och få några träningar där”. Vi försöker hela tiden hitta saker utanför träningen som vi kan erbjuda. Lite ”life skills” utanför, ett tryggt liv där du kan inkludera kompisar och skola.