Kristoffer Peterson är fostrad i Sävedalens IF. 2011 jagades han av Örgryte IS och IFK Göteborg, men valde en flytt till akademin i Liverpool.

Sommaren 2014 valde Peterson att lämna Liverpool, trots att han var nära A-laget. Han förklarar sitt beslut i podcasten Lundh på Fotbollskanalen.

– Vissa lever i den bubblan, att man spelar för Liverpool och bara tror på det in i det sista. Vissa från min grupp var kvar bland reserverna som 22-åringar. Man levde på hoppet in i det sista att bli en Liverpool-spelare. Jag ville inte vara en av dem, jag ville skaffa mig erfarenhet och gick till holländska ligan, för det var ett bra steg att ta för mig. Hellre ha 25 matcher i holländska ligan på en säsong än ett-två inhopp i Liverpool, säger han i podden.

Den nyblivne landslagsmannen berättar hur man bearbetar att vara så nära men ändå inte nå ändra fram i en storklubb som Liverpool.

– När Liverpool accepterade ett bud från Utrecht för en summa som inte är någonting för Liverpool måste man inse fakta – hur prioriterad kommer jag att vara? Den sommaren hade man spenderat 101 miljoner pund på Markovic, Balotelli och Adam Lallana, många som var på min position. Utrecht ville satsa på mig och skriva ett fyraårskontrakt. Holländska ligan som 19-åring kändes jättebra. Jag var jätteglad när jag skrev på, säger han i podcasten Lundh på Fotbollskanalen.

I januari 2017 lämnade 23-åringen Utrecht för seriekonkurrenten Heracles. Där har Peterson gjort stor succé.

Men många av svenskens kompisar i England slog aldrig igenom, utan fastnade för festandet.

– Jag har sett det, inte själv utan från lagkamrater. De kallar det för ”The black hole” i England, att man faller in i det svarta hålet med fester, tjejer och människor som har status som vill rida på vågen med en framgångsrik fotbollsspelare. Det är livsfarligt, tycker jag. Det är därför jag har varit så otroligt noga med att ha kvar mina vänner från barndomen. Det är de som är mina nära vänner än i dag och som jag umgås med, säger han i podcasten Lundh på Fotbollskanalen.