I en intervju med Göteborgs-Posten berättar Patrik Karlsson Lagemyr, 23, om när han fick beskedet om sin korsbandsskada.

– Jag satte mig på en bänk och väntade. Sedan såg jag Poya (Asbaghi) och "Calle" (Carl Persson, fysioterapeut) komma. Då var min första tanke: "Det här är inte bra". Och jag kommer ihåg Poya, han sa bara en sak: "Korsbandet är av". Jag kollade på "Calle" och bara: "Seriöst?". Det var inte många ord som kom ut där, från någon av oss. Vi satt på bänken och grät. Det var bara ... tomt, säger han till tidningen.

Den kreative mittfältaren förklarar vad han gjorde sen.

– Jag krökade sönder. Det var faktiskt det jag gjorde. Vad skulle jag göra liksom? Bara sitta hemma och må skit? Det blev ut på stan med några kompisar som hade kommit till Göteborg. Jag hängde på dem och försökte göra det bästa av situationen, säger Paka till GP.

23-åringen har tidigare haft stora problem med skador, vilket fått honom att fundera på framtiden.

– Man har ju tänkt mycket. "Vad gör jag för fel?". Jag har också tänkt att jag kanske inte är gjord för att spela för att spela fotboll. Det är många frågor som man ställer sig. Men jag har gjort alla tester för benskörhet, om jag får i mig allt jag behöver ... Allt visar att allt är bra. Det är klart att man undrar vad som är fel – och det är jobbigt att inte veta. Speciellt tänker man: "Kommer det hända igen? Är jag redo när jag kommer tillbaka?". Det sätter sig i huvudet, säger han till GP.

Paka har dock inte gett upp drömmen om att lyckas och komma utomlands.

– Jag ser mig som en fotbollsspelare med en bra karriär där jag någon gång får komma ut och känna på spel utomlands. Det är en dröm som jag har haft ända sedan jag var liten. Jag tycker att det är fel om man inte gör det. Om man inte har drömmar kanske det blir svårt att ta sig dit, säger han till GP.