Bettingstugans expert Jonas Weimer listar här fem klubbar från huvudstäder som borde fira guld oftare än vad man gjort.
Fotbollslag från huvudstäder som misslyckats med att bli dominanta
Lennart Månsson/Bildbyrån
Världen är full av stora och framgångsrika klubbar. Klubbar som lyckats delvis genom hårt jobb och bra personer i ledningen. Men även på grund av sin geografiska position med de förutsättningar som råder där. Tittar man på de mest framgångsrika klubbarna är det oftast storstäder som lyckas och främst lag från huvudstäder. Trots detta finns det ett antal klubbar som haft allt för sig men ändå inte kunnat kapitalisera på detta.
Hertha Berlin
Hertha Berlin har en fascinerande men komplex historia. Klubben grundades redan 1892 som BFC Hertha, och enligt sägnen fick klubben sitt namn från en ångbåt vars vita skorsten med en blå rand inspirerade klubbens ikoniska färger. År 1923 gick Hertha samman med Berliner Sport-Club, en allians som gav klubben nytt momentum – så pass att de kort därefter vann sina två första och hittills enda ligatitlar, 1930 och 1931.
Men trots sitt fäste i Tysklands huvudstad och sin historia som nummer ett i Berlin har Hertha gått över 90 år utan nya ligaguld. I Berlin pratas det ofta om en speciell press på stadens lag, en press som sägs vara svår att hantera. Samtidigt har Hertha kämpat mot rivaler som Bayern München och Borussia Dortmund, klubbar som år efter år stått starka i toppen av tysk fotboll och lagt beslag på de flesta ligatitlarna.
Till skillnad från sina grannar i Union Berlin har Hertha aldrig riktigt lyckats skapa en stark identitet som fansen kan samlas kring. Union Berlin har byggt sin framgång på kämpaglöd och en stark "vi mot världen"-känsla, medan Hertha ibland uppfattats som ett "grått" storstadslag, ett lag utan den där intensiva passionen som kännetecknar andra klubbar. Deras hem, Olympiastadion – en av de största arenorna i Tyskland – har också varit en blandad välsignelse. Den stora, öppna arenan är sällan fullsatt och saknar den heta atmosfär som kan bära ett lag genom svåra matcher. Herthas matcher har ofta saknat det där kraftfulla stödet som annars kan vara en avgörande faktor i Bundesliga.
Så, kan Hertha någonsin återta tronen och föra ett ligaguld hem till Berlin? Eller är det istället Union Berlin som har hittat nyckeln och kommer stjäla förstaplatsen i stadens fotbollshistoria?
Roma
Man säger att alla vägar bär till Rom, men inte alla leder till ligaguld – något som storklubben AS Roma fått erfara. Klubben grundades 1927 genom en sammanslagning av klubbarna Alba Audace, Roman, Fortitudo och Pro Roma. Lazio var också tänkt att ingå, men valde att stå utanför. Redan under sitt första år tog Roma hem den italienska cupen och var nära ligaguldet både 1931 och 1936 då man slutade på andra plats. Sedan dess har Roma vuxit till Roms största klubb och är en av Italiens mest framstående.
På Stadio Olimpico samlas över 70 000 åskådare, och legendariska spelare som Totti, Batistuta, Montella, Cafu och Rudi Völler har burit klubbens färger. Trots detta har Roma endast tre ligatitlar: den första från 1942 och den senaste från 2001. En anrik klubb med stora förutsättningar, men där vägen till framgång ofta har kantats av besvikelser.
Tottenham
Tottenham Hotspur har en lång och händelserik historia som började 1882 när klubben grundades under namnet Hotspur FC, nära det som skulle bli deras klassiska hemmaplan White Hart Lane. Bara två år senare tog man sitt nuvarande namn, Tottenham Hotspur FC. Klubben har sedan dess fått ett stort följe, inte bara i London utan runt om i hela England och världen – med en särskilt lojal skara fans i Sverige.
Trots att Tottenham är beläget i en av världens mest dynamiska storstadsregioner, har klubben haft svårt att omvandla sina förutsättningar till ligatitlar. Konkurrensen i London är tuff, med rivaler som Arsenal, West Ham och Chelsea som ständiga utmanare. Men kanske är det bristen på en riktigt stark vinnarkultur som har varit Tottenhams största hinder. Klubben har hittills bara två ligatitlar, från 1951 och 1961, och även om de har kommit nära fler gånger har guldet alltid undgått dem.
En av de största nära-vinsterna kom säsongen 2015/2016. Tottenham jagade då länge sin första ligatitel på över femtio år och låg till synes på väg mot toppen. Men i en av Premier Leagues mest otroliga säsonger skulle istället en underdog – Leicester City – kliva fram och stjäla rubrikerna och titeln. Trots detta fortsätter Tottenham att vara en kraft i engelsk fotboll, med en av ligans mest passionerade supporterbaser och en hunger efter att slutligen bryta förbannelsen.
Hammarby
Hammarby IF har en lång och fängslande historia. Klubben grundades 1915 i Stockholm och var en av pionjärerna när Allsvenskan drog igång 1924. "Bajen" har alltid haft en speciell plats i svensk fotboll, med en passionerad och lojal supporterbas som är kända för sin hängivenhet och färgstarka läktarkultur. Men trots detta har Hammarby bara vunnit Allsvenskan en enda gång – 2001 – och klubbens historia är fylld av motgångar och nära-missar.
Flera faktorer har bromsat klubbens resa till toppen. Under årens lopp har ekonomiska begränsningar, täta tränarbyten och den tuffa konkurrensen från Stockholmsrivalerna AIK och Djurgården satt käppar i hjulen. Till skillnad från konkurrenterna har Hammarby också saknat en vinnarkultur – den inställning och rutin som krävs för att gång på gång stå som segrare.
Hammarby har dessutom alltid haft en filosofi om att fotboll ska underhålla. Klubben är känd för sin kärlek till offensivt och kreativt spel, där det viktiga är att bjuda publiken på show snarare än att plocka poäng genom att spela "tråkigt". Detta blev särskilt tydligt 2001, när tränaren Sören Cratz förde Hammarby till sitt första SM-guld. Paradoxalt nog fick Cratz veta att han skulle få lämna Hammarby då hans spelstil ansågs för defensiv – och trots att han några omgångar senare fick fira guld var det inte tal om att ha honom kvar.
Idag ser dock framtiden ljusare ut. Hammarby har byggt upp en starkare ekonomi, moderna faciliteter och en satsning på unga talanger, vilket ger klubben förutsättningar att förändra sin historia och släppa sin roll som "den eviga kämpen" Med sina passionerade fans bakom sig är Hammarby redo att göra upp med sitt förflutna och, kanske, äntligen få fira ett ligaguld igen.
Vålarenga
Vålerenga IF, en av Norges mest ikoniska fotbollsklubbar, har en historia som sträcker sig långt tillbaka – men trots sin status och starka bas i huvudstaden Oslo har klubben kämpat för att etablera sig som en stadig titelutmanare i Eliteserien. Med endast fem ligatitlar på sin bok, och den senaste vunnen för nästan 20 år sedan (2005), har Vålerenga varit fångad i en lång period av misslyckanden när det gäller att ta den efterlängtade guldmedaljen.
Klubben har vid flera tillfällen gjort stora satsningar för att kliva upp som Norges största lag. Men dessa satsningar har ofta visat sig vara dyrköpta – ekonomin har inte alltid varit tillräckligt stark för att bära klubbens ambitioner. Trots att Oslo har ett stort fotbollsunderlag med både unga talanger och passionerade fans, har det inte räckt för att skapa den stabilitet och framgång som krävs för att dominera ligan.
Under årens gång har Vålerenga hamnat i skuggan av både Molde och den oerhört framgångsrika Rosenborg, som i flera decennier dominerat norsk fotboll. Även när Rosenborg började dala och utrymme för nya mästare öppnades, var det inte Vålerenga som klev fram för att ta tronen. Istället var det den mindre klubben Bodø/Glimt som klev in i rampljuset och fyllde det tomrum som Rosenborg lämnat efter sig.
Klubben har dock en styrka som inte går att förneka – deras ungdomsakademi. Vålerenga har fostrat ett flertal talanger som har potential att förändra klubbens framtid, men här ligger också en av klubbens största svagheter. De bästa talangerna lockas ofta bort av större klubbar som lockar med högre löner och större möjlighet till internationell framgång. Vålerenga har haft svårt att behålla sina stjärnor innan de hunnit utvecklas till spelare som kan bära klubben till toppen av Eliteserien.
Men hoppet är inte ute. Trots dessa utmaningar finns det en gnista av optimism i Vålerenga. Med ett starkt varumärke, hängivna supportrar och ett växande ungdomsprogram som producerar talang på löpande band, har klubben fortfarande en gyllene möjlighet att vända trenden. Om de kan skapa stabilitet både på och utanför planen, och dra nytta av sitt geografiska läge och fotbollskultur i Oslo, kan Vålerenga vara på väg mot en ny era – en där de återigen utmanar om Elitseriens mest åtråvärda titel och återfår sin plats som en av Norges mäktigaste klubbar.
Bubblare:
Union Berlin
Lazio
Espanyol
Annonsera på Fotbolltransfers.com
Lennart Månsson/Bildbyrån
Fotbollslag från huvudstäder som misslyckats med att bli dominanta
Världen är full av stora och framgångsrika klubbar. Klubbar som lyckats delvis genom hårt jobb och bra personer i ledningen. Men även på grund av sin geografiska position med de förutsättningar som råder där. Tittar man på de mest framgångsrika klubbarna är det oftast storstäder som lyckas och främst lag från huvudstäder. Trots detta finns det ett antal klubbar som haft allt för sig men ändå inte kunnat kapitalisera på detta.
Bettingstugans expert Jonas Weimer listar här fem klubbar från huvudstäder som borde fira guld oftare än vad man gjort.
Hertha Berlin
Hertha Berlin har en fascinerande men komplex historia. Klubben grundades redan 1892 som BFC Hertha, och enligt sägnen fick klubben sitt namn från en ångbåt vars vita skorsten med en blå rand inspirerade klubbens ikoniska färger. År 1923 gick Hertha samman med Berliner Sport-Club, en allians som gav klubben nytt momentum – så pass att de kort därefter vann sina två första och hittills enda ligatitlar, 1930 och 1931.
Men trots sitt fäste i Tysklands huvudstad och sin historia som nummer ett i Berlin har Hertha gått över 90 år utan nya ligaguld. I Berlin pratas det ofta om en speciell press på stadens lag, en press som sägs vara svår att hantera. Samtidigt har Hertha kämpat mot rivaler som Bayern München och Borussia Dortmund, klubbar som år efter år stått starka i toppen av tysk fotboll och lagt beslag på de flesta ligatitlarna.
Till skillnad från sina grannar i Union Berlin har Hertha aldrig riktigt lyckats skapa en stark identitet som fansen kan samlas kring. Union Berlin har byggt sin framgång på kämpaglöd och en stark "vi mot världen"-känsla, medan Hertha ibland uppfattats som ett "grått" storstadslag, ett lag utan den där intensiva passionen som kännetecknar andra klubbar. Deras hem, Olympiastadion – en av de största arenorna i Tyskland – har också varit en blandad välsignelse. Den stora, öppna arenan är sällan fullsatt och saknar den heta atmosfär som kan bära ett lag genom svåra matcher. Herthas matcher har ofta saknat det där kraftfulla stödet som annars kan vara en avgörande faktor i Bundesliga.
Så, kan Hertha någonsin återta tronen och föra ett ligaguld hem till Berlin? Eller är det istället Union Berlin som har hittat nyckeln och kommer stjäla förstaplatsen i stadens fotbollshistoria?
Roma
Man säger att alla vägar bär till Rom, men inte alla leder till ligaguld – något som storklubben AS Roma fått erfara. Klubben grundades 1927 genom en sammanslagning av klubbarna Alba Audace, Roman, Fortitudo och Pro Roma. Lazio var också tänkt att ingå, men valde att stå utanför. Redan under sitt första år tog Roma hem den italienska cupen och var nära ligaguldet både 1931 och 1936 då man slutade på andra plats. Sedan dess har Roma vuxit till Roms största klubb och är en av Italiens mest framstående.
På Stadio Olimpico samlas över 70 000 åskådare, och legendariska spelare som Totti, Batistuta, Montella, Cafu och Rudi Völler har burit klubbens färger. Trots detta har Roma endast tre ligatitlar: den första från 1942 och den senaste från 2001. En anrik klubb med stora förutsättningar, men där vägen till framgång ofta har kantats av besvikelser.
Tottenham
Tottenham Hotspur har en lång och händelserik historia som började 1882 när klubben grundades under namnet Hotspur FC, nära det som skulle bli deras klassiska hemmaplan White Hart Lane. Bara två år senare tog man sitt nuvarande namn, Tottenham Hotspur FC. Klubben har sedan dess fått ett stort följe, inte bara i London utan runt om i hela England och världen – med en särskilt lojal skara fans i Sverige.
Trots att Tottenham är beläget i en av världens mest dynamiska storstadsregioner, har klubben haft svårt att omvandla sina förutsättningar till ligatitlar. Konkurrensen i London är tuff, med rivaler som Arsenal, West Ham och Chelsea som ständiga utmanare. Men kanske är det bristen på en riktigt stark vinnarkultur som har varit Tottenhams största hinder. Klubben har hittills bara två ligatitlar, från 1951 och 1961, och även om de har kommit nära fler gånger har guldet alltid undgått dem.
En av de största nära-vinsterna kom säsongen 2015/2016. Tottenham jagade då länge sin första ligatitel på över femtio år och låg till synes på väg mot toppen. Men i en av Premier Leagues mest otroliga säsonger skulle istället en underdog – Leicester City – kliva fram och stjäla rubrikerna och titeln. Trots detta fortsätter Tottenham att vara en kraft i engelsk fotboll, med en av ligans mest passionerade supporterbaser och en hunger efter att slutligen bryta förbannelsen.
Hammarby
Hammarby IF har en lång och fängslande historia. Klubben grundades 1915 i Stockholm och var en av pionjärerna när Allsvenskan drog igång 1924. "Bajen" har alltid haft en speciell plats i svensk fotboll, med en passionerad och lojal supporterbas som är kända för sin hängivenhet och färgstarka läktarkultur. Men trots detta har Hammarby bara vunnit Allsvenskan en enda gång – 2001 – och klubbens historia är fylld av motgångar och nära-missar.
Flera faktorer har bromsat klubbens resa till toppen. Under årens lopp har ekonomiska begränsningar, täta tränarbyten och den tuffa konkurrensen från Stockholmsrivalerna AIK och Djurgården satt käppar i hjulen. Till skillnad från konkurrenterna har Hammarby också saknat en vinnarkultur – den inställning och rutin som krävs för att gång på gång stå som segrare.
Hammarby har dessutom alltid haft en filosofi om att fotboll ska underhålla. Klubben är känd för sin kärlek till offensivt och kreativt spel, där det viktiga är att bjuda publiken på show snarare än att plocka poäng genom att spela "tråkigt". Detta blev särskilt tydligt 2001, när tränaren Sören Cratz förde Hammarby till sitt första SM-guld. Paradoxalt nog fick Cratz veta att han skulle få lämna Hammarby då hans spelstil ansågs för defensiv – och trots att han några omgångar senare fick fira guld var det inte tal om att ha honom kvar.
Idag ser dock framtiden ljusare ut. Hammarby har byggt upp en starkare ekonomi, moderna faciliteter och en satsning på unga talanger, vilket ger klubben förutsättningar att förändra sin historia och släppa sin roll som "den eviga kämpen" Med sina passionerade fans bakom sig är Hammarby redo att göra upp med sitt förflutna och, kanske, äntligen få fira ett ligaguld igen.
Vålarenga
Vålerenga IF, en av Norges mest ikoniska fotbollsklubbar, har en historia som sträcker sig långt tillbaka – men trots sin status och starka bas i huvudstaden Oslo har klubben kämpat för att etablera sig som en stadig titelutmanare i Eliteserien. Med endast fem ligatitlar på sin bok, och den senaste vunnen för nästan 20 år sedan (2005), har Vålerenga varit fångad i en lång period av misslyckanden när det gäller att ta den efterlängtade guldmedaljen.
Klubben har vid flera tillfällen gjort stora satsningar för att kliva upp som Norges största lag. Men dessa satsningar har ofta visat sig vara dyrköpta – ekonomin har inte alltid varit tillräckligt stark för att bära klubbens ambitioner. Trots att Oslo har ett stort fotbollsunderlag med både unga talanger och passionerade fans, har det inte räckt för att skapa den stabilitet och framgång som krävs för att dominera ligan.
Under årens gång har Vålerenga hamnat i skuggan av både Molde och den oerhört framgångsrika Rosenborg, som i flera decennier dominerat norsk fotboll. Även när Rosenborg började dala och utrymme för nya mästare öppnades, var det inte Vålerenga som klev fram för att ta tronen. Istället var det den mindre klubben Bodø/Glimt som klev in i rampljuset och fyllde det tomrum som Rosenborg lämnat efter sig.
Klubben har dock en styrka som inte går att förneka – deras ungdomsakademi. Vålerenga har fostrat ett flertal talanger som har potential att förändra klubbens framtid, men här ligger också en av klubbens största svagheter. De bästa talangerna lockas ofta bort av större klubbar som lockar med högre löner och större möjlighet till internationell framgång. Vålerenga har haft svårt att behålla sina stjärnor innan de hunnit utvecklas till spelare som kan bära klubben till toppen av Eliteserien.
Men hoppet är inte ute. Trots dessa utmaningar finns det en gnista av optimism i Vålerenga. Med ett starkt varumärke, hängivna supportrar och ett växande ungdomsprogram som producerar talang på löpande band, har klubben fortfarande en gyllene möjlighet att vända trenden. Om de kan skapa stabilitet både på och utanför planen, och dra nytta av sitt geografiska läge och fotbollskultur i Oslo, kan Vålerenga vara på väg mot en ny era – en där de återigen utmanar om Elitseriens mest åtråvärda titel och återfår sin plats som en av Norges mäktigaste klubbar.
Bubblare:
Union Berlin
Lazio
Espanyol
Annonsera på Fotbolltransfers.com