För två år sedan tog kapten Brwa Nouri, 33, flyttlasset från Östersunds FK till Bali United.

Den bollbegåvade mittfältaren är indonesisk mästare och just nu hemma i Sverige på grund av coronakrisen.

I en intervju med Fotbolltransfers.com resonerar han kring tiden i Asien.

– När jag först kom till Bali var jag tvungen att anpassa mig. Det var väldigt mycket annorlunda jämfört med Östersund och Graham Potter, där man trodde att man hittat en viss sanning. Plötsligt kommer man till ett land som inte har den kulturen, så till en början var det svårt att anpassa sig.

Fick du kompromissa bort din spelstil och identitet?

– Ja, precis. Min identitet som sådan kommer alltid vara densamma, men man måste ha respekt för var man är. Jag är gäst i deras land och kan inte komma och säga hur de ska göra. Jag blev tvungen att se vad de kräver av mig, vad tränaren förväntar sig, och fick nästan lägga bort mig själv som spelare för att bli spelaren jag behövde vara.

Socialt har dock livet fungerat förträffligt för Nouri.

– Det är underbart. Vardagen är läskigt bra. Du har väldigt mycket att göra och blir aldrig uttråkad. Du sätter dig vid en pool och när du tröttnar går du till en strand, sedan till en restaurang, sedan till ett kafé. Det är alltid rörelse, liv och energi. Det finns folk från hela världen. Det är inte längre det där stället man åker till på semestern, utan stället man får chansen att leva i.

Men du bor ensam där.

– Och det är inte det roligaste. Man ser ställen på Bali som är underbara och vill bara berätta för någon att det är coolt och vackert, men ingen är här. Min fru bor inte på Bali och mina lagkamrater är jättetrevliga, men de flesta har familj. Man kan inte riktigt umgås med dem hela tiden. Det är ändå okej. Jag föredrar att ha nära och kära vid min sida, men trivs ensam också, säger han till Fotbolltransfers.com.

Mittfältaren har tidigare berättat om speciella händelser som inträffat under tiden i Indonesien.

Det är något som knappast biter på honom i dag. Det har snarare blivit vardagsmat.

– Jag vet inte längre vad jag ska nämna på rak arm som är häpnadsväckande. Det händer surrealistiska grejer nästan varje match. Folk är annorlunda här. Vi har exempelvis fått åka pansarvagn och känt oss hotade före, under och efter match.

Hur ställer du det i kontrast till Galatasaray borta med ÖFK?

– ”Gala” borta var det sjukaste när det kommer till ljudnivån och visselorkanen, men jag kände mig aldrig hotad eller rädd. I Indonesien har jag känt mig hotad. Stämningen har varit hotfull. Mot Galatasaray var det mer att ljudnivån var sjuk.

Matchen i fråga var kvalet till Europa League, där Nouri satte 1-0 på straff inför en kokande hemmapublik.

Målet innebar totalt 3-0 till Östersund och den turkiska giganten från Istanbul orkade inte resa sig mer än en reducering.

Nouri menar att det var ofrånkomligt att ett gnistrande ÖFK köptes sönder av olika klubbar efter framgångarna.

– Det var en naturlig följd att folk drog efter vår succé. Vi kom från läge divisioner och gjorde bra ifrån oss på högsta nivå i Sverige. Bara för att det är naturligt betyder det dock inte att det inte är sorgligt. Jag har minnen därifrån och är stolt och glad över det jag fick uppleva. Jag har en otrolig kärlek för ÖFK, men nu är jag på Bali. Alla kämpar vidare på sina håll. Allt går vidare.

I Europa League publicerade du kontinuerligt bilder på dig och Graham på Instagram, med caption ”teacher and student”. Hur var din relation till honom?

– Den var så vänskapligt professionell som den kan bli mellan en spelare och en tränare. Jag aktar honom väldigt högt. Min beundran för honom som tränare och person samt min relation till honom är jättebra. Han var där för mig och fick ut det bästa av mig och jag försökte göra allt jag kunde för honom.

När fotbollarna står still är det givetvis svårt att fundera på framtiden.

Nouri, som har kontrakt över 2021, stänger dock inga dörrar för en ny sejour i Allsvenskan.

– Jag har absolut inga problem med att komma hem till Sverige och spela fotboll, men just nu lever man i sådan ovisshet att man inte vet vad som händer. Jag älskar Bali, men om det inte blir någon fotboll och att kontrakten eventuellt rivs får man ta en titt på marknaden. Jag har inte tänkt så långt och vill inte det heller, men utesluter ingenting och är öppen för väldigt mycket, säger 33-åringen till Fotbolltransfers.com.

I samma veva betonar Nouri att dörren till det irakiska landslaget är stängd.

Där hann spelfördelaren göra ett mål på fem landskamper sedan debuten 2016.

– Jag slutade förra året. Det fick vara nog. De fick en ny tränare precis före Asiatiska mästerskapen och han var väldigt tydlig med att han inte trodde på mig. När någon inte på dig och exkluderar dig från truppen finns ingen anledning att åka sporadiskt från Bali och sitta på en bänk, säger Nouri och fortsätter:

– Det blev en slags ”tack för den här tiden, det var kul så länge det varade, det var speciellt”, men det fanns som sagt ingen anledning att komma dit om de inte ville ha mig. Därför var det ett ömsesidigt beslut från båda sidor.