Amin Affane, 24, är fostrar i Lärje-Angered och blev tidigt ungdomsproffs i Chelsea. När han återvände till Sverige via Holland och Tyskland valde han AIK.

Två säsonger senare är Affane tillbaka i hemstaden som ett av IFK Göteborgs nyförvärv. Nu berättar mittfältaren i BBpodd på GT om bilden han hade av Blåvitt som ungdomsspelare.

– Jag hade ingen i IFK Göteborg som jag kände eller såg upp till. Det enda jag visste om IFK var att de hade spelare som var lite från överklassen. De kom i jeans till träningen medan vi i Lärje-Angered kom i mjukiskläder till matcherna. Det var skillnad. I Lärje satt vi i samma båt, vi hade inte råd att gå till McDonald's efter matcherna eller ens betala bussen. Vi fick tjuvåka, säger Affane i BBpodd.

– Vi tänkte att om vi går till IFK Göteborg kanske vi kommer att känna oss utanför och inte bli välkomnade på samma sätt. Då kände vi: "Det här är inget för oss." Man var rädd för att bli mobbad eller inte bli bemött på samma sätt som de andra. Det var det vi trodde och vi hade ingen som kom till oss och berättade motsatsen, om du förstår vad jag menar, fortsätter han.

På senare år har IFK Göteborg arbetat hårt med att bli hela stadens lag och satsat på satsat på sociala projekt (CSR-arbete). Dessutom har man plockat in Angeredsprofilen Frankie Boakye som tränare i u-truppen. Något som öppnade för Affane.

– När jag såg att han (Frankie) gick dit tänkte jag: "Hallå, de håller på att ta in folk från förorten nu." De kanske har ändrat sig och vill vara en klubb för alla. Min bild kanske har varit felaktig. Oavsett om du heter Mohammed eller Lennart ska du vara välkommen i IFK Göteborg. Det tycker jag den värvningen och även värvningen av Poya (Asbaghi, Blåvitts nye huvudtränare) visar. Det öppnar upp för mig också. Det känns nästan overkligt, säger Affane i BBpodd.