Fotbolltransfers.com räknar ned till EM med ett dokument om varje landslag. I dag: del 24 av 24 – Österrike.
EM-dokument - Österrike: I Österrike allting nytt
Foto: Matic Klansek/Bildbyrån
På västfronten intet nytt, hette det under första världskriget. I modern tid är allting nytt på en annan front. Det har gått åtta år sedan Österrike arrangerade hemma-EM. Under tiden har man format en världsstjärna och ett fotbollslag som överlägset vinner kvalgrupper.
---
2008 stod Österrike som en av två värdar, men tillhörde knappt världens femtio bästa landslag. När man öppnade sina armar för hela Europa fanns en utbredd pessimism bland fotbollssupportrarna.
Den visade sig vara realistisk. Österrike var inte turneringens fula ankunge, utan mer av en slagpåse. Hade det inte varit för en övertidsstraff mot Polen hade österrikarna lämnat turneringen med noll poäng. Det var liksom inte imponerande att se Andreas Ivanschitz, med nummer tio på ryggen och bindeln runt armen, ta fart mot motståndarnas straffområde.
2015 stod Österrike som ett av två lag på Friends Arenas gräsmatta, redo att kvala in till en turnering för första gången på sjutton år (då räknar vi förstås inte med hemma-EM). Sverige hade precis kammat noll mot Ryssland och behövde seger för att haka på direktflyget till Frankrike, men gick rakt in i den österrikiska väggen.
Vi såg Zlatan Ibrahimovic vricka in en obetydlig reducering, men mer än någonting annat såg vi ett Österrike med fart, flärd och finess leka sig förbi det uppgivna svenska försvaret. Kombinations- och passningsspelet leddes av en allt-i-allo-Alaba som gjorde precis som han ville på vilken position som helst.
Österrike blev femte först med att kvala in till EM i Frankrike. Man körde över motståndarna och landade på nio vinster och en oavgjord på tio matcher. Det var ett styrkebesked, ett kvitto på förvandlingen som gjorde det närmast ofattbart att det här var samma lag som alla tyckte synd om när de arrangerade EM 2008.
Marcel Koller tog över för fem år sedan och har sedan dess snickrat ihop ett maskineri som trots brist på modern mästerskapsrutin seglat upp som en möjlig skräll i sommarens slutspel. Och han är inte nöjd med att ha tagit sig hit.
– Jag är stolt över det vi har uppnått, men det finns utrymme för att ta ytterligare kliv och vi alla tror att vi kan göra det.
Den gamle storspelaren Toni Polster var mer koncis i sin analys.
– Vi gömmer oss inte för motståndarna längre.
Förutom Alaba kommer Österrike skicka ut den engelske ligamästaren tillika lagkaptenen Christan Fuchs, ojämne men stundtals briljante Marko Arnautovic och målsprutan Marc Janko på topp. Det blir ett 4-2-3-1 som för tankarna till Tyskland, en morgonluft som vädras när optimismens vindar blåser över ett spännande, sprudlande landslag.
2008 är passé. Det är 2015 också. Tiden är inne för Österrike att kliva in i EM, ta sig vidare ur en överkomlig grupp och sätta färg på slutspelet – och med Alaba som allt-i-allo öppnar sig alla möjligheters portar.
---
Källor: Give Me Sport, The Guardian, ESPN, Wikipedia.
Nemrud Kurt
Foto: Matic Klansek/Bildbyrån
EM-dokument - Österrike: I Österrike allting nytt
På västfronten intet nytt, hette det under första världskriget. I modern tid är allting nytt på en annan front. Det har gått åtta år sedan Österrike arrangerade hemma-EM. Under tiden har man format en världsstjärna och ett fotbollslag som överlägset vinner kvalgrupper.
Fotbolltransfers.com räknar ned till EM med ett dokument om varje landslag. I dag: del 24 av 24 – Österrike.
---
2008 stod Österrike som en av två värdar, men tillhörde knappt världens femtio bästa landslag. När man öppnade sina armar för hela Europa fanns en utbredd pessimism bland fotbollssupportrarna.
Den visade sig vara realistisk. Österrike var inte turneringens fula ankunge, utan mer av en slagpåse. Hade det inte varit för en övertidsstraff mot Polen hade österrikarna lämnat turneringen med noll poäng. Det var liksom inte imponerande att se Andreas Ivanschitz, med nummer tio på ryggen och bindeln runt armen, ta fart mot motståndarnas straffområde.
2015 stod Österrike som ett av två lag på Friends Arenas gräsmatta, redo att kvala in till en turnering för första gången på sjutton år (då räknar vi förstås inte med hemma-EM). Sverige hade precis kammat noll mot Ryssland och behövde seger för att haka på direktflyget till Frankrike, men gick rakt in i den österrikiska väggen.
Vi såg Zlatan Ibrahimovic vricka in en obetydlig reducering, men mer än någonting annat såg vi ett Österrike med fart, flärd och finess leka sig förbi det uppgivna svenska försvaret. Kombinations- och passningsspelet leddes av en allt-i-allo-Alaba som gjorde precis som han ville på vilken position som helst.
Österrike blev femte först med att kvala in till EM i Frankrike. Man körde över motståndarna och landade på nio vinster och en oavgjord på tio matcher. Det var ett styrkebesked, ett kvitto på förvandlingen som gjorde det närmast ofattbart att det här var samma lag som alla tyckte synd om när de arrangerade EM 2008.
Marcel Koller tog över för fem år sedan och har sedan dess snickrat ihop ett maskineri som trots brist på modern mästerskapsrutin seglat upp som en möjlig skräll i sommarens slutspel. Och han är inte nöjd med att ha tagit sig hit.
– Jag är stolt över det vi har uppnått, men det finns utrymme för att ta ytterligare kliv och vi alla tror att vi kan göra det.
Den gamle storspelaren Toni Polster var mer koncis i sin analys.
– Vi gömmer oss inte för motståndarna längre.
Förutom Alaba kommer Österrike skicka ut den engelske ligamästaren tillika lagkaptenen Christan Fuchs, ojämne men stundtals briljante Marko Arnautovic och målsprutan Marc Janko på topp. Det blir ett 4-2-3-1 som för tankarna till Tyskland, en morgonluft som vädras när optimismens vindar blåser över ett spännande, sprudlande landslag.
2008 är passé. Det är 2015 också. Tiden är inne för Österrike att kliva in i EM, ta sig vidare ur en överkomlig grupp och sätta färg på slutspelet – och med Alaba som allt-i-allo öppnar sig alla möjligheters portar.
---
Källor: Give Me Sport, The Guardian, ESPN, Wikipedia.
Nemrud Kurt