Fotbolltransfers.com räknar ned till EM med ett dokument om varje landslag. I dag: del 16 av 24 – Turkiet.

13 minuter. Som en ursinnig armé med general Fatih Terims order piskande i ryggen stormade Turkiet mot semifinal - men under hela turneringens gång hade man bara ledningen i 13 minuter.

Det var charmigt och chockerande, ofattbart och ologiskt, men å andra sidan har turkarna för vana att ställa till med spektakel när man tar sig till ett slutspel. Är det inte ett VM-brons i Asien åker man till Centraleuropa för att hälla livselixir i matcher som tycks döda. Det var för åtta år sedan, och det var som om Terim höll ett timglas i handen och styrde sanden som han ville.

När vi målar upp bilden av det turkiska landslagets chanser i EM måste vi förflytta oss till 2008. Det finns ju inget bättre sätt att illustrera Turkiets egenskaper, att koka ihop ingredienserna som gör att häxkitteln bubblar varje gång det vankas mästerskap. Landslagets vilja att vinna, folkets hopp in i det sista, det nationellt bultande hjärtat som fick supportrarna att drömma lite mer och spelarna att orka lite till.

Framme i en omgång som stod och vägde mötte Turkiet en hoppfull hemmanation och hamnade i underläge efter att Hakan Yakin, med turkiskt blod, stött in 1-0. Sedan tog man sig tillbaka. Sedan kvitterade Semih Senturk. Sedan skickade Arda Turan ett skoningslöst spjut rakt i den schweiziska drömballongen när klockan stod på tilläggstid.

Och nu? Det fick räcka, tyckte Jan Koller och Jaroslav Plasil. Framme i sista gruppspelsmatchen gick Tjeckien upp i en 2-0-ledning och med kvarten kvar var kvartsfinalbiljetten bokad. Då hittade Arda en reduceringslucka mot hoppets rike och släpade med sig hela landslaget.

Med 87 minuter på klockan? Då tappade Petr Cech både bollen och ledningen när Nihat Kahveci rullade in 2-2. Två minuter senare kunde Nihat friställa en medspelare men valde att vinkla iväg en bredsida mot bortre och såg den klinga ribba in, som en vanvettig avslutning på en vansinnig match.

Och nu? Det fick räcka, tyckte Luka Modric. En mållös förlängning var nästan till ända, Turkiet och Kroatien var på väg mot straffar för att avgöra vem som skulle ta en plats i semifinalen. Modric snappade upp bollen, svepte iväg ett inlägg och Ivan Klasnic skallade in den i mål.

Ett slaget Turkiet? Ett nedslaget Turkiet? Nej, inte ens ett utslaget Turkiet. I förlängningens förlängning, i en minut som inte fanns, hittade Semih Senturk en lucka som inte ens existerade förrän han hamrade iväg kvitteringsbollen.

Straffar följde. När krutröken skingrats och Rustu Recber sänkt nådastöten ställde en hysterisk Jesper Hussfelt frågan som hela kontinenten ville ha svar på.
– Hur - många - liv - har de här turkarna?!

Samtidigt dansade en bunt röda hjältar inför ögonen på sina fanatiska supportrar, redo att fortsätta fram på den omöjliga vägen mot europeisk odödlighet.

Tyskland var egentligen inte för svåra i semifinalen. Det handlade mer om att de där spelarna som haft så många liv fick smaka på sin egen medicin. Semih kvitterade visserligen igen, han hittade en osynlig lucka mellan målvakt och stolpe, men Philippe Lahm skickade in 3-2 i slutminuterna och så var sagan slut.

Det har dröjt länge innan nästa bok slagits upp, innan Fatih Terim fattat fjädern för att skriva nya kapitel. Han är ju kvar, den passionerade kejsaren. Det är han som ska leda Turkiet den här gången också.

Med sig över Egeiska havet har han en av Europas mest spännande spelare i Hakan Calhanoglu. Han förfogar fortfarande över Selcuk Inans kreativa Pirlo-fötter, och trots en svag vårsäsong i Barcelona är Arda Turan en nyckelspelare att ställa sitt hopp till.

Här finns Caner Erkin som snart skriver på för Inter, Nuri Sahin som letat efter sin egen själ i Borussia Dortmund och Burak Yilmaz med en möjlig målmantel på sina axlar. Här finns också Gökhan Töre, som missar de två första matcherna men ändå är uttagen av en enkel anledning som Terim förklarar:
– Jag tog ut honom för att vi är förhoppningsfulla om att gå vidare från gruppen.

Ja, konstigt vore väl annars. Turkiet är sällan i ett slutspel för att sitta still och lyssna. Det är en respektlös underdog som inger respekt, som ledde i totalt 13 minuter i ett slutspel där man tog sig till semifinal. På vägen mot medaljerna som inte blev deras slog man ut både Tjeckien och Kroatien.

Den här gången är ambitionen att skaka Spanien, den självklara gruppfavoriten, men går det inte vägen får man slå Tjeckien och Kroatien som de sluga mästare av slutminuterna man är. Ödet har placerat dem i samma grupp – och tiden kan stanna när de möts igen. Turkiet tog ju sig till EM genom en skruvad frispark av Selcuk Inan. När? En minut från fulltid. Även den här gången verkar Fatih Terim hålla i tidens timglas och styra sanden som han vill.

---

Källor: The False 9, Eurosport, Cornekick, Wikipedia, Spanish News Today.