Fotbolltransfers.com räknar ned till EM med ett dokument om varje landslag. I dag: del 13 av 24 – Tjeckien.

Jag minns fortfarande det rungande distansskottet. Bilden av hur Pavel Nedved laddade en bit in på offensiv planhalva och tryckte iväg en kanon i ribban sitter kvar eftersom det är något jag vill minnas. Han var ju en högklassig, högerhamrande fotbollsspelare. Han var en av Europas främsta, en klippa i Juventus, och i det här momentet var han ledare för EM 2004:s spelmässigt bästa lag. Inte ens när skottet träffade ribban och gick ut fanns något tvivel.

Ett färgstarkt Holland hade avväpnats och förvandlats till färglöst – och så slog 0-2 över i 3-2 och så stormade Tjeckien vidare mot ett guld som borde ha blivit deras, men mot en semifinal där en kavalkad av kvalificerade chanser inte förvaltades och där i stället Grekland gick vidare och fullbordade en av tidernas största turneringsskrällar.

Tjeckien har förlorat ett guld i EM 1996. De har spelat hem slutspelet tjugo år tidigare som Tjeckoslovakien genom en Panenka-straff av Panenka. Det är ett land där huvudstaden Prag med sina 1,2 miljoner invånare påminner om ett mini-Rom med sin förtrollande charm, en dold pärla i europeiska fotbollsgruvor – men den vacklar i skuggan av sin egen storhet.

Jo, Petr Cech är här, men på de 19 senaste landskamperna har han inte lyckats hålla nollan.
Jo, de har en Tomas Rosicky som orkat sig över 100-gränsen i antal landskamper, men han plågas fortfarande av skadeproblem.

Och nej, de har inte längre någon Pavel Nedved som leder ett glödande gäng, ingen Milan Baros som spottar in mål när matcherna står och väger.

Häromsistens rankade ESPN de fyra lagen i sommarens grupp D och deras möjligheter att avancera till åttondelsfinal. Det hette att Spanien var klara favoriter med ett spännande Kroatien i hälarna. Turkiet, med sin extrema högsta- och lägstanivå, tippades trea. Tjeckien? Sex procents chans att gå vidare. Sex. Faktum är att tjeckerna faktiskt står exakt där, uträknade och utdömda i en grupp där spanska europamästare, kroatiska outsiders och slutspelsstrålande turkar står redo att göra upp.

Som om inte förbundskapten Pavel Vrba var tillräckligt uppe i att försöka pussla ihop en slagkraftig elva snubblade ordinarie vänsterbacken David Limbersky över sin egen dumhet. Berusad körde han in i ett staket i september och försökte fly därifrån, men greps av polis och åklagaren yrkade på tre års fängelse. Det slutade med att Limbersky fick betala 18 500 euro och lova att inte sätta sig bakom ratten det närmsta året.

Bara nitton procent av den tjeckiska befolkningen menar att de tror på Gud, så att be till högre makter om en ny storhetstid är inte särskilt tjeckiskt. Det är en nation full av ateister och realister, en nation omgiven av berg, berg som tjeckerna förstår att man måste knyta näven och ta sig över för att nå framgång igen. Det är ett hårt arbetande folkslag där nittio procent av invånarna går ut gymnasiet, och där grovjobbare som Nedved samtidigt kan vara artister som… Nedved.

För tolv år sedan var det han som drog iväg en kanon i ribban. Bollen nekades och gick ut, men det var ingen panik. Det kändes som att tjeckerna skulle vända matchen ändå, trots att Holland haft ett klart grepp och gått upp i en 2-0-ledning. När slutsignalen ljöd skimrade 2-3 på resultattavlan. Tjeckien hade vunnit under ledning av en högklassig, högerhamrande fotbollsspelare som i dag hade kunnat fungera som en nostalgisk dröm för de tjeckiska fotbollsfantasterna. Men det här är inget folkslag som drömmer. Här vaknar man och lever i nuet, i verkligheten, och arbetar sig uppför det höga berget. Det var ju trots allt, och talande nog, just Holland man knockade i kvalet när man tog sig till slutspelstoppen den här gången.