Fotbolltransfers.com - Allsvenskan på flera fronter
Till bloggens startsida
Allsvenskan på flera fronter
Publicerad: 2012-09-20 12:13

Det gäller att välja sina fronter. När AIK ikväll kickar igång Europaspelet på riktigt öppnar klubben upp en andra front, förutom den som redan är öppen mot de allsvenska topplagen. Denna krigiska metafor är så söndertjatad att den är vedertagen. Dessutom är skräcken alltid stor hos de som tycker till om svensk fotboll. Ingen, absolut ingen, inom svensk fotboll klarar av ett tvåfrontskrig med framgång. Det går inte. Trupperna är för tunna, förnödenheter når på grund av dålig organsiation sällan fram till fronten i tid och armén är för dålig utbildad för att ta emot de drillade soldaterna från kontinenten. Allt detta spiller över på det inhemska krigsmaskineriet så att till och med en gigantisk armé från Solna kan förlora avgörande slag mot gäng av upproriska bönder från södra delarna av Svea rike.

Nu kan det vara så att denna teori bara är bluff. Vem vet, kanske är AIK den armé som kan visa Sverige att det faktiskt går att jaga boll i Neapel i 90 minuter för att sedan ändå lyckas vinna matcher mot målglada göteborgare. Om vi däremot utgår från att teorin stämmer, att tvåfrontskrig är omöjligt att vinna, då krävs det att vi hittar andra tankebanor för att gjuta mod i alla AIK:are inför detta äventyr. Låt oss se det så här, alla har vi fler fronter att utkämpa.

Elfsborg: Till att börja med är de är från Borås. Alltså har de bara där en livslång kamp att utkämpa. Dessutom får vi inte glömma gräset. Detta omtalade gräs. Ett tvåfrontskrig mot olika uppställningar av elva man känns ändå lättare att hantera än den kamp boråsarna utkämpar med Moder Jord. Gräsallergi har vi hört talas om men här pratar vi inte om ofarliga nysningar och rinnande ögon utan en beståndsdel av jorden som ständigt förbryllar Ellos. Samtidigt som de slås mot vikande form, extrema förväntningar från bydgen och ambivalens kring huruvida långt hår och pannband är snyggt, ska de slåss mot denna gröna fiende. Där pratar vi tvåfrontskrig.

BK Häcken: Utkämpar ett ständigt krig mot etablissemanget. Absolut ingen på förbundet vill behöva åka till Rambergsvallen en regnig novemberdag och dela ut guldmedaljer inför 35 betalande åskådare. Även om publiksnittet har klättrat uppåt och laget står för en enormt målrik fotboll är det knappast så att det klingar särskilt bra att utnämna Hisingelaget till svenska mästare. Här pratar vi alltså en tvåfrontskrig som kan bli ruskigt tufft för göteborgarna. Hade Lagrell suttit kvar hade det redan varit kört, då hade laget fått tolv straffar emot sig varje match och Waris Majeed hade hamnat på någon CIA-lista och flugits långt bort. Står således inför säsongsavslutningens tuffaste tvåfrontskrig.

Malmö FF: Har ett internt tvåfrontskrig att utkämpa, utöver sitt krig i den allsvenska toppen. Först och främst är det oklart hur mycket fokus som spelartruppen klarar att rikta mot guldstriden när de flesta fortfarande är arga över att Ranegie inte fick en landslagsplats. Att gå till varje träning och match med sådana bryderier kan stjälpa dem i det allsvenska guldracet. För det andra har laget en tränare från Stockholm. Att de gick på den infiltrationen från huvudstaden var underligt från första början. När guldstriden går in i ett avgörande skede kommer den latenta AIK-genen i Norlings huvud gå igång och omedvetet kommer laguttagningar bara bli underligare. Bli inte förvånade om Malmö i den avgörande matchen på Råsunda ställer upp med Sidleds-Danne i mål, Jörgen Pettersson ensam i anfallet och ett mittfält bestående av två spettekakor. 

Alltså, vi har alla fler fronter att kämpa på. Ständigt. 

/Thorsten





Annons:


Kommentarer skapas med Disqus