Fotbolltransfers.com - Att hitta tillbaka till hjulspåren
Till bloggens startsida
Att hitta tillbaka till hjulspåren
Publicerad: 2014-04-07 12:39

En vecka är inte speciellt lång tid. Det är fem arbetsdagar, kanske en fylla, en fika med en vän och ett pliktskyldigt telefonsamtal till din mamma. När du ska summera ditt liv, eller ens ett år, minns du bara en bråkdel av allt det där. Det mesta gör du på rutin. Du vet vägen hem från jobbet, men du kommer inte ihåg alla gånger du åkt den. Det här är inget dåligt, det är så vi fungerar. Vi hittar våra hjulspår och rullar i dem. Saker behöver inte vara så svåra, vi har säkert placerats på den här jorden för att göra mycket mindre än vi tror.

Men så händer något som gör att allt kastas om. Något som gör dig extremt medveten om allt som händer omkring dig. Att du har en mamma att ringa och en kompis att fika med. Att du har en väg hem från jobbet som du inte riktigt ser längre.

Sådan lär den senaste veckan ha varit för Djurgården. När gårdagens match mot Halmstad blåstes igång hade det, sånär som på några minuter hit och dit, gått exakt sju dygn sedan planen stormades nere i Helsingborg. De här sju dygnen har dominerats av förtvivlan, bestörtning och saknad, men lika mycket kärlek, respekt och omtanke. Sorg över det som hänt, och värme från fotbollsfamiljen.

Det var en hemmamatch Djurgården verkligen behövde överhuvudtaget, och en match man förmodligen också behövde vinna. Man behövde ses, kramas, säga hej och hej då, finna tröst i de där banala tre poängen. När jag klev in på Tele2 Arena igår spelades lugn musik, och många Djurgårdare gick ner framför klacken och lämnade rosor för att hedra den avlidne supportern. Vid inmarsch hölls en tyst minut, samtidigt som tifot vecklades ut: ”Vila i frid Myggan - För alltid en del av Djurgårdsfamiljen” mot svart bakgrund. Strax därpå kom del två av tifot – som såg exakt likadant ut, fast i Djurgårdsfärger.

Svart för sorgen, blårandigt för fotbollsfamiljen.

Matchen blev sedan en tydlig seger för Djurgården. Martin Broberg lossade av en kanon av sällan skådat slag, Aleksandar Prijovic bjöd på ett fint tekniskt nummer och Amadou Jawo passade på när HBK-försvaret gjorde bort sig. 3-0, efter att ha varit klart bäst sett över hela matchen.

Jag satt och tänkte på förra årets hemmamatch mot Halmstad, även då vann Djurgården. Även då behövde man tre poäng av anledningar som spillde över på annat än det sportsliga. Man hade haft en tung period, med inkastade päron och avgående managers. Per-Mathias Högmo hade just klivit in och skulle laga en trasig förening, och man behövde en seger för att kunna se ljuset i tunneln.

Det Djurgården går igenom nu går inte att laga. Det går att plåstra om och trösta. Det går att hitta tillbaka till hjulspåren. Men den här veckan, de sju dygnen som passerat mellan lagets första och andra match för året, kommer att finnas kvar för all framtid.

Vardagen kommer dock tillbaka, och det är inget dåligt. Saker behöver inte vara svåra. Och vi vet nu, för Djurgårdsklacken visade oss det igår – att även när det ÄR svårt, även när den svarta sorgen tar över hela vår tillvaro, så ligger fotbollsfamiljens värme precis just där under och väntar på att få titta fram.





Annons: