Fotbolltransfers.com - Jag visste ingenting om världen
Till bloggens startsida
Jag visste ingenting om världen
Publicerad: 2014-03-10 18:19

Jag var i Degerfors igår, byn jag växte upp i och som alltid kommer att vara mitt hem. I vanlig ordning var jag där för att titta på en fotbollsmatch, och i vanlig ordning berättade jag för mina medresenärer om kommunens slogan. ”Mer än bara stål och fotboll” lyder den, och den är rolig för att Degerfors inte är ett skit mer än stål och fotboll. Behöver man påpeka det är det förmodligen inte sant, och så brukar ju fallet vara med liknande sägningar. På vägen dit jagade vi också uppdateringar om Showan, supportern och eldsjälen i Malmö som knivhuggits av ett gäng vidriga nazister föregående natt.

När jag flyttade från Degerfors var jag 15 år gammal. Då visste jag ingenting alls om världen. Det är lite så när man blir uppfostrad på en så pass liten ort. Det som fanns där ute, bortanför Möckelns horisont, var bara ett luddigt töcken som inte angick mig alls. Därför förstod jag till exempel inte att det finns människor som inte är intresserade av fotboll. Där jag kommer ifrån är det lika självklart som att gå i skolan. Därmed har jag också alltid svårt att svara på hur mitt fotbollsintresse uppstod. Jag vet inte.

Eftersom Degerfors är en av landets rödaste kommuner hade jag heller aldrig wrapat huvudet kring det där med högerextremism. Jag visste att det fanns, men det hade inte format min världsbild ens pyttelite.

Ju äldre jag blir desto mer längtar jag tillbaka till den där oförstörda världen. Där alla älskar fotboll och inget verkligt ont finns. Därför har också fotbollen blivit allt viktigare. Den står symbol för en bubbla man kan kliva in i för att skydda sig mot allt annat. När Sverigedemokraterna bildades var jag två år gammal, när de kom in i riksdagen hade jag just fyllt 24. I takt med det här, och i takt med att Alliansen valt att ha privatiseringsparty och samtidigt reducerat de mest utsatta människornas sociala rättigheter till i stort sett ingenting, har jag gömt mig mer och mer i fotbollsvärlden. Jag orkar inte se all skit som pågår utanför de där gräsplanerna.

Jag har blivit tvungen att omvärdera det där nu. Natten till igår knivhöggs Showan Shattak, en av de MFF:are som är engagerade i Fotbollssupportrar mot homofobi – en kamp för allas rättigheter och för en bättre värld. Jag åkte några timmar senare och tittade på en fotbollsmatch i Degerfors, där några i publiken skrek extremt fula glåpord till min vän som är handikappad.

Jag kan inte avskärma mig från de här vidrigheterna längre, för nu är de överallt. Den där oförstörda världen som jag vill tillbaka till, den existerar inte.

Några veckor in på säsongen förra året gick AIK:s målvakt Ivan Turina bort. Ingen lämnades oberörd, men fotbollen rullade på. Inte som om ingenting hänt, tvärtom. Men den fortsatte, förmodligen för att vi alla behövde veta att jorden skulle fortsätta snurra. På samma sätt spelades det fotboll igår. I en tillvaro där allt är till låns, måste vi kunna luta oss mot någonting. Det, åtmistone, får fotbollen fortsätta vara.

Jag var 15 år när jag flyttade från Degerfors. Jag visste ingenting om världen då. I år fyller jag 28, och jag vet mycket som jag mått bättre av att kunna ställa åt sidan. Men det kan jag inte. Min största bedrövelse, och mitt varmaste deltagande är med dig Showan. Kämpa. När du mår bättre igen finns fotbollen, och ditt älskade MFF, kvar här.

Så gör också kampen för en bättre värld.





Annons: