Fotbolltransfers.com - Nu sitter vi här igen
Till bloggens startsida
Nu sitter vi här igen
Publicerad: 2013-11-05 19:14

Jag hörde Gustaf Grauers svara på 10 000-kronorsfrågan någon gång i våras. Den som de allra flesta som försöker knäcka Hammarby-nöten funderar en hel del på: Varför har man så svårt att hitta långsiktigheten? Han svarade på samma sätt som jag tror många andra i organisationen skulle göra: ”Det är klart att vi vill bygga långsiktigt, men man vill ju bygga det på någonting som funkar”. Visst låter det rimligt bara sådär rakt upp och ner. Men skrapar man på ytan och ser till hur Bajen faktiskt agerar, så är det en ren kontradiktion. Att leta efter långsiktighet i saker som funkar är att inte ha något tålamod. Att hävda att man vill bygga långsiktigt på saker som funkar, och kicka de som inte omedelbart presterar, är att säga att de inte hade lyckats även om de fått tid på sig.

Och nu sitter vi här igen, och försöker förstå vad som hänt. Berhalter fick gå, ovan nämnde Grauers fick gå. Hertzell lämnade ordförandeposten, och marknadschefen slutade under märkliga former. Chansningar värvades in på korttidskontrakt, andra lånades ut. Ett Hammarby med tydlig målsättning att kunna fira allsvenskt avancemang vid den här tidpunkten, får istället börja förbereda sig för sitt femte år i Superettan. Och omständigheterna är grötigare än någonsin.

Nåväl. Att förväntningarna är högt ställda överlag är inte konstigt sett till klubbens storlek, det är bara givet. Personligen är jag övertygad om att vistelsen i Superettan känns sju resor värre än den gjort om man aldrig vunnit det där SM-guldet. Och att det såg fint ut inför just 2013, det ska man efterhandskonstruera något oerhört kring för att kunna förneka. Man hade norpat till sig Nahir Besara, som var en av seriens mest framstående spelare 2012. Kennedy hade kommit hem, och var i klart bättre slag än han är idag. Tim Markström anslöt, och nog visste man att han inte skulle kliva in och putta undan Johannes Hopf ur startelvan, men han var där och då ett bra exempel på att man faktiskt säkrade bygget ordentligt. Guldborg Christensen stärkte upp backlinjen, och Erik Sundin skulle göra mål. Man saknade inte mycket mer än en ren target av klass, men hade bredd nog på anfallsfronten för att det inte skulle kännas så farligt.

Utöver det faktum att det rent sportsligt såg nästintill komplett ut, hade man dessutom ett självändamål i att fira av Söderstadion. Skulle det inte komma några resultat kunde man åtminstone gräva ner sig i kärleken till platsen många Hammarbyare vuxit upp på. Och det är lätt att glömma bort med en misslyckad säsong bakom sig, varav halva spelats på en arena man ännu inte hittat hem på, att avskedet till Söderstadion var väldigt fint. Jag kommer aldrig glömma ögonblicket då Magnus Carlsson och Moneybrother stod i mittcirkeln, gick in i sista refrängen av ”Platsen i mitt hjärta”, och publiken ilade in på planen. Det var en syn vackrare än någonting spelarna hade presterat på den där gräsmattan på ganska länge.

Att den biten är signifikativ för Bajen överlag är ingen nyhet. Supportrarnas leverans står inte riktigt i proportion till vad spelarna uträttar. Så må vara fallet för svenska klubbar i allmänhet, men det gäller det grönvita gänget i synnerhet. 2013 var dock året då man från publikhåll visade ett tydligare missnöje än man gjort förut. Det har buats mer från läktaren, det har bojkottats och det har konfronterats tränare. I skrivande stund samlas det också in underskrifter för att, den föreningsdemokratiska vägen, få till ett extrainsatt årsmöte.

Summan av passion från supporterhåll är konstant – oavsett om det yttrar sig i form av mastodonttifon eller kraftsamlingar för att avsätta folk. Mekanismerna bakom är desamma. Frågan är vartåt det barkar nästa år. Antingen ger man utrymme och tid till en ny sportslig ledning, som en nyckel till att kunna göra ett bra jobb, eller så existerar varken lugn eller ro förrän något tyder på att man är på rätt väg. Det här kanske låter som ett moment 22, men stick in en synpunkt om att de som jobbar i Hammarby ska palla press från supportrar och du har ett redigt hål i den tesen.

Det finns inga enkla svar, och det går än mindre att pilla i detaljer för att hitta dem. Enskilda matcher, spelare, byten, transfers in och ut – om vi bara haft honom hit, och om vi bara inte startat honom dit. Den övergripande planen är alldeles för luddig. Är det någon som har någonting klart för sig gällande visionen, annat än att man inte vill spela i Superettan?

En grundläggande grej Bajen måste ha med sig efter fyra år i den här serien är att publiken ska ingenstans. De blir ledsna när laget förlorar, och de kräver svar – visst. Men de kommer på matcherna. Det är långt från alla klubbar i det här landet som skulle klara en dipp av det här slaget utan att läktaren börjat svika på allvar. Det här är en jättebra förutsättning för att överleva ett par mellanår. Det vore givetvis ett klurigt jobb att lyckas förankra det i alla led – att nu tar vi en eller två säsonger för att få lite ordning på torpet innan vi börjar snacka om Allsvenskan igen. Det skulle förmodligen inte landa klockrent överallt, men det skulle åtminstone vara ett första steg till att börja förstå varandra igen.





Annons: