Fotbolltransfers.com - Tjerna får förvalta sitt eget arv
Till bloggens startsida
Tjerna får förvalta sitt eget arv
Publicerad: 2013-08-05 12:52

Det föll sig en gång på så vis att jag satt i en bil tillsammans med Martin Åslund, för att åka från Stockholm till Örebro. Han skulle väl jobba, och jag skulle hälsa på min mamma – något sådant, jag minns inte riktigt. Det var en perfekt sommardag i mitten av juni, och han hade hyrt någon stadsjeep-liknande historia, som med mina preferenser tedde sig onödigt vräkig för en såpass kort tur. Nåväl. Under resans gång kom Daniel Tjernström på tal, för det hade precis gjorts klart att hans sista match skulle komma att bli mot Elfsborg, den 3:e augusti. Någonstans strax efter avfart 115 på E18, sa Åslund såhär:

-Det trodde man ju inte när man kom till AIK, att det var Tjerna som skulle bli den största klubbhjälten.

Inte alls ett svårt perspektiv att se. Åslund och Tjerna kom båda två till AIK 1999. Samma år köpte man Andreas Andersson från Newcastle för mer pengar än man någonsin betalat för en spelare tidigare. Kvar i laget fanns också Krister Nordin och Nebojsa Novakovic. Och det var ju inte bara det att där fanns andra med stor potential att göra sig extremt populära – Åslund beskrev också, som många andra, Tjerna som en mycket tyst och lugn kille. När man tänker klubbikon så är nog en närmare association snubben som gör hybrisinfluerade uttalanden i media, spexar på träning eller voltar tre gånger när han gör mål. Sådan är inte Daniel Tjernström, tvärtom.

En storhet finns i det som är så ovanligt i tider då vi ständigt och jämt ska bekräfta vår egen existens. Vi ska dela allt vi gör, tycka saker hela tiden, vi ska ha likes, vi ska ha retweets och vi ska ha uppmärksamhet. Vi ska berätta att vi är bra, och andra ska hålla med. Vem som helst som har testat, vet att det här inte är speciellt svårt. Vad det verkligen ligger en konst i är att aldrig på egen hand, hur subtilt det må vara, betona sin egen förträfflighet. Att bara låta det man gör tala för sig självt. Det är så man vinner i det långa loppet, men det är galaxresor svårare. På det här sättet har Daniel Tjernström förhållit sig till sin karriär, och för det ska han ha all heder.

Han hyr, bildligt talat, inga onödigt vräkiga bilar.

AIK i allmänhet, och dess supportrar i synnerhet, har en stor förmåga att skapa känslan av att just idag, just nu vill du inte vara någon annanstans. Att det som händer här i Solna är universums mittpunkt. Medveten om detta förväntade jag mig något storslaget när jag var på väg till Nationalarenan i lördags. Ändå blev jag helt blåst av stolen när jag såg tifot som tillägnades Daniel Tjernström vid inmarschen. Ränder med klubbens färger längst upp på båda sidor, och däremellan bilder på hjälten. Under – TJERNA med versaler, i ett hav av svartgula flaggor. Längst ner, alla årtal Tjerna funnits i AIK. Till er som slitit med att styra upp det här: Fan vad jag respekterar er.

Matchen spelades, AIK var bättre än Elfsborg, och AIK vann med 2-1. Mohamed Bangura var så dålig att det inte ens var mätbart, vilket såklart också adderar något slags värde i sammanhanget. Hade man kunnat önska någonting mer, så hade det väl varit att Tjernas skott skulle fått gå i mål. Jag tror att jag talar för alla som var där när jag säger att hjärtat satt i halsgropen när han fyrade av. Ingen på arenan andades i det ögonblicket.

Efter matchen följde en rörande stund där Tjernström fick ta emot presenter och gå ett varv för att tacka av publiken. Närbilderna av honom på jumbotronen när det här skedde, beskrivs nog lämpligast på sättet Miss Li gjorde om Lars Winnerbäck en gång:

”Han har någonting över ögonen som säger att han inte förtjänar det här. Men det gör han.”

Och just därför att det Daniel Tjernström har över ögonen efter matchen är så sällsynt. Just för att stjärnorna inte stöps i den här formen längre. Just för att varken gamla lagkamrater eller någon annan på förhand trott att den här killen ska bli den stora klubbhjälten. Just därför finns det en storhet i Tjerna som ingen hybris, något spex eller några volter kan mynna ut i.

AIK har nu anställt Daniel Tjernström, det var såklart någonting alla nästan bara räknat med. Han ska jobba med samhällsansvar och socialt engagemang. Är han hälften så ambitiös i det som han varit med fotbollen så kommer det att bli ett mycket lyckat drag. Men viktigast av allt – nu sätts Tjerna på en plats där han själv kan förvalta sitt eget arv. Det är rent briljant. De sunda värderingarna, förnuftet och det ödmjuka sättet, får fortsätta vara lika ovärderliga för AIK som de varit sedan 1999.





Annons: