Publicerad: 2012-11-29 23:08

 

Har nyligen återvänt från en cirka månadslång resa till USA. Ett galet land på många sätt. Detta var mitt fjärde besök i landet så deras något introverta och arroganta attityd var något jag i allra högsta grad var förberedd på. Jag diskuterade två saker intensivt med amerikanarna, politik (i synnerhet, eftersom jag var där under valet) och fotboll. Jag försökte få en logisk förklaring till varför american football heter just "fotboll" samtidigt som jag hävdade att "vår" fotboll av naturliga skäl har mer legitimitet att tillskriva sig namnet, då vi faktiskt har som attribut att man ska sparka bollen.
 
Den första fotbollen jag bemöttes av när jag väl kommit hem var inomhusfotboll. Om jag ska vara formell så är det egentligen inte ens fotboll, utan Futsal är en egen idrott. I Sverige är det en idrott som utövas av fotbollsspelare. En idrott som är roligare att både utöva och titta på av framför allt två skäl. 1. Alltid varmt: det faktum att futsal spelas inomhus gör att det alltid är behaglig temperatur för både utövare och åskådare. 2. Händelserikt: Jag älskar fotboll, men låt oss vara ärliga. Det händer sjukt lite under 90 minuter. Så lite att våra TV-kanaler istället har gått över till att tävla i vem som har häftigast media utrustning i sina studios. Det känns som att man kollar på Minority Report med Tom Cruise varje gång det är halvtids vila!
 
Futsal är ett utmärkt komplement för fotbollsspelare. Det snabba spelet tvingar en till snabba beslut och mycket bolltouch. Frågar ni mig skulle jag gladeligen bedriva futsal verksamhet under hela försäsongs perioden. Inte av bekvämlighets skäl eller för att jag har ett personligt agg mot irrelevant fysträning i -10 med blånaglar som resultat. Utan för att jag rent empiriskt kan argumentera för denna typ av träning.
 
Såvitt jag vet finns det för närvarande en förening på hyfsad hög nivå som satt i system att använda sig av futsal under försäsongen, Qviding FIF i division 1 södra. Ett koncept jag skulle önska att fler klubbar framöver vågar utnyttja. Syftet behöver inte vara att man ska träna in mängder med kombinationsspel (såsom de bästa futsal lagen gör) utan helt enkelt att utnyttja futsalens karakteristik i de ändamål det medför fördelar för spelet på en fotbollsplan.
 
 
Arash
 

Publicerad: 2012-09-24 22:24

 

Det finns hundra saker som är värre än en fallen dröm, men i den stund man inser eller tror att ens dröm har gått förlorad är man otröstlig. Jag vet, för jag har befunnit mig i den stunden och det verkar som om stunden aldrig lämnar mig. Det spelar ingen roll vem man är eller vad man drömmer om. Som barn ser man fram emot att nå sin ultimata dröm, för i den verklighet man lever kan man aldrig föreställa sig något annat.
 
För en fotbollsspelare handlar fotboll inte endast om ett jobb eller nöje, utan det är en livsstil. En påfrestande sådan som kräver stor fysisk disciplin och ett nästan helt utommänskligt psyke. Oavsett nivå är en motgång svår att acceptera. Det spelar sällan någon roll om man är en div 4 spelare eller på gränsen till landslaget. Att inte bli uttagen till en trupp kan smärta lika mycket.
 
Oftast har man möjlighet att göra något åt saken, man kan anstränga sig ännu mer eller jobba på detaljer som gör att man blir bättre. Den värsta känslan är när man vet, när man vet att man aldrig kommer vandra in på de stora arenorna som man förberett sig på under hela sitt liv. När man ser tillbaka på sin karriär och ångar de val man gjort eller ser sig omkring och ser andras framgång.
 
Jag stöter nästan dagligen på människor som någon gång i livet haft en ambition att nå den yttersta eliten eller haft någon annan specifik fotbollsdröm. Extremt få når den och det är bestörtande att höra deras historier. I mitt fall tränade jag konstant. Under hela min fantastiska ungdom valde jag att spela och träna fotboll. Jag har aldrig varit svårare skadad och att jag inte nådde längre beror på mig själv och mina val.
 
En förlorad dröm är som ett mänskligt sår eller ärr. Ett ärr inom en som plågar dig mer än alla ärr man kan se med blotta ögat. För mig verkar det ha blivit ett sår som aldrig riktigt läker utan som med jämna mellanrum slås upp.
 
 
Arash  

Publicerad: 2012-09-03 16:00

Victor Brännströms ofattbara öde har givetvis berört oss alla. En brutal påminnelse om hur skört vårt liv kan vara. Jag fick äran att träna och spela tillsammans med Victor några gånger i ungdomslandslaget. Vi delade till och med rum under en samling.

Mitt starkaste minne av Victor är hur han outtröttligt fortsatte springa under ett pip-test på Bosön långt efter att alla andra spelare gett upp eller som jag själv, låg helt utslagen på marken. Tragedin är fasansfull och inga ord eller handlingar botar givetvis den enorma sorg hans nära känner. Vill ändå passa på att skicka en hälsning och tanke, framför allt till hans sambo och två barn.

 

Arash

Publicerad: 2012-08-21 22:34

 

Jag är aktiv i en division två klubb i Göteborg som spelande assisterande tränare. Min tränarkollega är någon form av chef på ett företag och en extremt kompetent ledare och pedagog. Häromdagen slängde han ur sig ett uttryck som fick mig att reagera och när jag konfronterade honom med min synpunkt kom vi in på hur man bäst "skapar" den mest optimala fotbollsspelaren eller fotbollslaget?
 
En oerhört subjektiv fråga, jag vet. Hundra tränare ger säkert hundra skilda svar men det handlar alltså inte om något särskilt spelsystem eller taktik utan om hur man ska få spelarna i ett lag att agera på ett så optimalt sätt under alla givna situationer.
 
Låt mig via ett exempel förtydliga vad jag menar. Leila är en snabb yttermittfältare och under mitt ledarskap har jag gjort klart för henne att hon alltid ska hålla bredden, söka sig mot kortlinjen och slå inlägg. Samtidigt räcker det givetvis inte om Leila slaviskt förhåller sig till dessa tre instruktioner. Hon måste bryta det så kallade mönstret för att få utlopp för sin spetskompetens.
 
Men hur gör jag här? Jag vill ju tilldela alla spelare i mitt lag olika roller där jag tror att de kan få ut max av sin förmåga. Samtidigt måste jag utbilda mina spelare i att själva ta beslut
som kanske går mot mina principer eller taktiska instruktioner. Jag kan ju inte bara säga till Leila att hon måste bryta mönstret ibland utan jag måste givetvis vara mycket mer konkret.
Samtidigt är det omöjligt för mig att iscensätta alla eventuella scenarion som kan komma att uppstå och på förhand bestämma hennes aktioner. Jag måste alltså utbilda mina spelare i att tänka.
 
Leila måste helt på egen hand ta beslutet att denna gång tar jag mig in centralt i plan eller denna gång slår jag inget inlägg. Således blir huvudfrågan, "hur lär jag en spelare att tänka"? Ledare som kan få sina spelare att göra det har kommit långt. Intressant att jag under hela min karriär oftare har hört (och hör ännu än idag) tränare som vräker ur sig omdömeslösa kommentarer som "tänk inte så mycket, kör bara på"!
 
 
Arash 

Publicerad: 2012-08-08 11:02

 

Jag tror att de Olympiska Spelen, mitt under pågående tävlingar, aldrig varit så ointressant som idag. Å andra sidan är hästhoppning (eller Banhoppning som är dess korrekta term) som går idag med vår fanbärare Roffe aldrig särskilt intressant.
 
Skitsamma, vem bryr sig om något annat när Xavi, Iniesta och Messi är på ingång till GöteborgRooney, Nani och Ferdinand är redan här. Eller är de det? Är det någon som sett Manchester United spelarna? De har inte direkt bjudit upp till världens show under sina dagar i Sverige. Allting har skett i smyg, till och med när de besöker restauranger barrikerar de omgivningen med hjälp av säkerhetspersonal. Hoppas givetvis att katalanerna vågar visa upp sig lite mer, kanske kan rentav hoppas att de kör en öppen träning.
 
Dock ger jag all heder och beröm till personerna som gör allt detta möjligt. Affe Akbari på Sport & Evenemang och Jonas Georgsson på Gotevent har säkert fått tänja på sina kontaktnät rejält för få detta supermöte att bli en verklighet.
 
Faktum är att detta är en viktig match. Båda lagen har mindre än två veckor kvar till lipapremiär och det gör att mina förhoppningar att få se en prestigefylld fotbollsmatch mellan dessa giganter förstärks. Äntligen får vi svenskar i allmänhet och Göteborgare i synnerhet chansen att gå på en riktig fotbollsmatch live på Ullevi, senast var väl UEFA cup finalen mellan Valencia och Marseille 2004.
 
 
Arash

Publicerad: 2012-08-02 14:30

 

Tillbaka efter en något långdragen "bloggsemester". Mycket har givetvis hänt och själv har jag tittat på mer fotboll under sommaren än någonsin. Laget som imponerat på mig mest är Hammarbys pojkar 11. Trots att grabbarna inte nått puberteten och fortfarande spelar på sjumanna planer gick det undan. Tydliga linjer och kontrollerat passningsspel. Grabbarna var till och med skolade taktiskt och givetvis vann de Gothia Cup i sin ålderskategori.
 
Att Zlatan "valde"  PSG har väl inte undgått någon. Frågan är hur mycket han själv hade att säga till om övergången. Jag har en känsla av att det var ett spel mellan Mino RaiolaSilvio Berlusconi och Qatar Investment Authority. Tror man har värvat hela nio spelare från Italien och nu måste man nästan ta sig ner till Paris och Parc des Princes om man tidigare gillat Serie A fotboll.
 
Fotbollsmässigt är det mest intressanta i dagsläget helt klart landskampen på fredag mot Frankrike. Trots att man inte presterat optimalt har man gått vidare från gruppen som segrare och mina förväntningar är höga på detta landslag.
 
Det mest chockerande under sommaren måste ändå vara att IFK Göteborg tog en trepoängare. Man slog alltså Syrianska...fan vad imponerande!
 
 
Arash 

Publicerad: 2012-06-20 16:17

 

Kul med en bra match och kanske EM's finaste mål. Inför matchen mot Frankrike hade nog de allra flesta redan hittat en inre försoning med sig själva och sina inre frustrationer. Samtidigt visade man mot Frankrike att det finns goda kvaliteter, något som åtminstone får mig att tänka "tänk om..."
 
En del "experter" och många jag talat med pratar om hur landslaget spelade för naivt och försökte sig på ett spel som man inte behärskade. Många menar på att man mer spelade efter sina resurser under Lars "Zzzzz" Lagerbäcks era. "Det var bättre förr"! Håll käften för fan! Spela efter sina resurser betyder: sparka bollen långt och hoppas på det bästa!
 
Nu är då den viktiga frågan, vad behöver vi få ifrån vårt landslag för att vi ska känna oss tillfreds med deras prestation? Räcker det att de spelar som man gjorde under Lagerbäcks era och kommer till åttondelsfinal i VM? Eller bör de ha ambitionen att spela ett spel som innebär att Sverige faktiskt har en teoretisk och verklig chans att någonsin vinna en turnering?
 
Ni som tycker det förstnämnda, stick & brinn! Ni andra, nästkommande fråga blir således, hur bör man spela för att vinna mästerskap? Alltså, jag tycker att de svenska landslagsspelarna är bra. Alla förutom Andreas Isaksson behärskar att ta emot och leverera bollen kontrollerat vidare till en lagkamrat. 
 
Och för att vinna mästerskap måste man oftare vara initiativtagare än en passiv aktör på fotbollsplanen. Jag skiter i att Grekland vann EM utan att försöka anfalla. Grekland var ett undantag. Hade det tillhört vanligheterna hade vi inte fortfarande pratat om det.
 
Jag tycker inte ens att Hamren genomfört någon särskild makeover av landslaget som det ofta har målats upp. Men om hans ambition nu är att Sverige ska bli mer spelförande och mer anfallsinriktade så anser jag att han ska få den tid han behöver för att få sin idé att fungera.
 
Sverige gör en dålig match i mästerskapet. Mot Ukraina! Matchen mot England, som för övrigt nog är EM's mest underhållande match hittills, kan lika enkelt sluta med omvända siffror. Jag hoppas att Hamren inte fegar ur efter detta ändå misslyckade EM och faller tillbaka på gamla, dåliga och "trygga" Sverige under kommande VM-kval matcher.  
 
 
Arash

Publicerad: 2012-06-04 20:58

 

Nej, vi ska inte tala om Anton Hysen, även om jag är glad över hans framgång som dansare. Jag tänkte ventilera lite kring språket och beteendet i omklädningsrummet, på träningar och på matcher. Kanske ska förtydliga mig något, det handlar alltså om herrfotboll. Även om jag gärna genomför en studie i hur beteendet är i ett omklädningsrum för kvinnor blir det nog svårt att få till en sådan studie.
 
Göteborg har vi precis avslutat HBTQ-festivalen. I gårdagens parad deltog cirka 10 000 personer. Dessa typer av evenemang är oerhört viktiga för att neutralisera och omvärdera normer och förutfattade meningar. Men visst lider samhället i allmänhet och fotbollen i synnerhet fortfarande av en heteronorm.
 
I omklädningsrummet är alla "rädda" för att betraktas som en bög. Tror att "jävla bög" är det vanligast förekommande skällsordet bland fotbollsspelare. Även om just nakenhet och ganska så extrema sexlekar också är vanligt förekommande. Under Inkilningen - ni vet när man "välkomnar" nya spelare till laget - genomförs alla typer av masochistiska sex lekar.
 
Ännu mer djupt rotad är stigmatiseringen av kvinnor. Då pratar jag inte om hur grabbarna i omklädningsrummet överdriver sina erövringshistorier om hur de knullade natten innan. Alla vet att sanningen är modifierad när en grabb ska berätta om hur han raggade upp en brud på krogen inför 20 andra grabbar. Patetiskt men sant!
 
Det som upprör mig är hur ungdomstränare, och även seniortränare vräker ur sig kommentarer som "ni är som ett gäng brudar" när man exempelvis underpresterat. Eller ännu värre när en flick- eller damspelare är bra får höra "hon är som en kille". Faktum är att denna typ av pedagogik förstärker uråldriga stereotyper och är direkt ojämlik.
 
Tänk om tonårsgrabbar gick omkring på skolan och vräkte ur sig kommentarer om hur brudar vill bli knullade och dylikt, för det är vad som sker i ett omklädningsrum. När jag var 15 år gammal åkte vi på ett träningsläger inom Sverige någonstans. På kvällarna satt hela laget och kollade på porrfilm med chips och dricka tillsammans med vår tränare!
 
Jag tycker inte att fotbollen bör ha rätten att vara en fristad där man kan prata och bete sig hursomhelst utan att bli ifrågasatt. I synnerhet inte när det kommer till grundläggande värdefrågor som jämlikhet mellan könen!
 
 
Arash 

Publicerad: 2012-05-26 20:38

 

Det verkar som om många missade den spanska cupfinalen i fredags kväll. Matchen gick ju förvisso på de två kanaler som svenska folket minst verkar ha tillgång till. Bra jobbat där! Men vilken fotboll man i sådana fall missade. Athletic Bilbao som charmat hela fotbolls Europa genom att tidigare köra över Manchester United i år blev total överkörda av ett fenomenalt FC Barcelona.
 
Jag missar ogärna just Barcelonas matcher men nu var det ett tag sedan man såg de spela. Istället har jag ägnat mycket tid åt vår inhemska "fotboll". Såg bland annat IFK Göteborg - Kalmar FF i torsdags och innan spanska cupfinalen försökte jag hålla mig vaken genom Degerfors IF - Landskrona BOIS. Fick bekräftat för mig att det är två skilda sporter.
 
Efter den odiskutabla Barcelona segern i fredags var det precis som att båda lagen hade vunnit. Alla i publiken firade och Bilbao spelarna verkade måttligt besvikna av förlusten. Innan matchen hade oroliga spanska politiker uttryckt löjliga kommentarer som att matchen borde spelas utan publik, då man fruktade att publiken skulle bua under nationalsången. Så utifrån det perspektivet var det absolut en vinst för båda dessa lag. Två föreningar som spelar i spanska högstaligan och har flera viktiga spelare i det spanska landslaget, anser sig alltså inte ens vara spanjorer, vilken paradox.
 
Athletic Bilbao är ju för övrigt en rasistförening. Jag kan emellanåt njuta av deras fina fotboll men kommer aldrig att acceptera eller imponeras av deras grundläggande ideal kring att alla spelare måste vara från Baskien. Tänk om Malmö FF öppet uttalade att man bara tillåter skåningar i sin trupp. Eller om AIK endast skulle ta emot stockholmare. En sydamerikan, göteborgare eller norrlänning får alltså ett nej på grund av sitt etniska ursprung. Det är rasistiskt och således också fel.
 
 
Arash Bayat

Publicerad: 2012-05-20 12:34

 

Var det bara jag som slogs av en deja vu igår kväll? Det var precis som när Grekland vann EM 2004Bayern Munchen var uppenbart det bättre laget och "förtjänade" att vinna. Men ibland går det till så här. Ibland vinner det laget som spelar sämst offensiv fotboll och bara ägnar sig åt försvar. Det sjuka med Chelsea var att de var framgångsrika med den metoden flera matcher i rad.
 
Det är tur att fotbollen är logisk. Jag vet att många gillar uttrycket "det finns ingen logik i fotboll" men logisk är just vad den är. Annars hade vi inte ryckt på ögonbrynen när Grekland vann EM eller igår när Chelsea tog med sig Champions League pokalen till London. Hur som helst gratulerar jag Chelsea till titeln.
 
Idag vaknade jag till finalerna av Lennart Johansson Academy Trophy. Jag missade tyvärr första finalmatchen för pojkar födda 1999 men såg hela matchen mellan FC Barcelona och Red Star Belgrade för pojkar födda 1998 och finalen mellan RCD Espanyol och SK Sturm Graz i 97 års klassen.
 
Om dessa matcher fick mig att inse något var det att min kritik mot svensk fotboll många gånger varit förenklad och otillräcklig. Barcelonas pojkar 98 och Espanyols pojkar 97 (som båda vann sina respektive åldersklasser) var mer skolade både tekniskt och taktiskt än topplagen i vårt land på seniornivå. Jag hoppas att tränare landet runt tog sig tiden att titta på dessa matcher. 
 
 
Arash